tisdag 29 mars 2011

Plus och minus våren 2011

Fru T! Plus!
Den inspelning som jag har gjort tillsammans med musikaliskt likasinnade verkar bli riktigt bra. Efter 2 dagars mixning i garaget i Kilafors. Plus!
IT-arbetet i Sandvikens kommun flyter på med överraskande stor kraft. Plus!
Trevliga och kunniga arbetskamrater. Plus!
Anna-Karin Hatt IT-minister. Plus!
Upphandlingar som verkar oändliga är plötsligt ett tuppfjät från att bli färdiga. Plus!
Gjorde den positiva upptäckten i helgen i Lindvallen att jag forfarande kan åka utförsskidor. Trots utrustningen, eller tack vare! Plus!
Våren och i och med den; husbilshämtning närmar sig. Plus!
På måndag nästa vecka lyfter planet till England för några dagars omvärldsspaning på skolor i London. Plus!
Tre duktiga döttrar! Plus!
Härliga barnbarn. Plus!
Två artiklar med i nästa nummer av Datorn i Utbildningen. Plus!
Japan och dess katastrofer. Minus!
Libyen och en maktgalning. Minus!
Att min iPhone svek mig när Viktoria vinkade bara till mig. Minus!
Att Söderhamn/Ljusne förmodligen harvar kvar i div 2-hockeyn nästa år. Minus!
Fru T har influensa. Minus!

onsdag 16 mars 2011

”Att publicera, blogga och bara köra" Seminarium med Josef och Martin från Årstaskolan

Att utsättas för en pedagogisk artillerield från herrarna Fernström och Sahlin är både kul och lärorikt. Måltavlorna vid ett seminarium 14 mars anordnat av DiU var ett sextiotal lärare från stockholmsområdet. Lokalen var samlingssalen i Tekniska Nämndhuset och där hukade också delar av DiU:s styrelse som just hade avslutat sitt årsmöte 2011.

Varför just Martin och Josef? Jo, de är årets vinnare av DiU:s Guldäpplet!

Är det som herrarna gör nytt och innovativt?
Nytt, nej! (Deras egna ord)
Innovativt, ja! (Mitt)

Allt som vi gör tillsammans med våra elever har gjorts av andra, enligt Martin. Man knycker friskt och återanvänder på egna sätt. Och varför inte, webben är fri och kryllar av idéer som kan hjälpa elever att få i gång lustfyllda lärprocesser. Experimentera, gör fel men/och plötsligt lyckas man.

En lättvindighet kan tyckas vila över dessa relativt unga lärares inställning vad skola och lärande egentligen innebär. Men där tror jag att skenet bedrar. Här finns ett renodlat engagemang för att alla elever ska lyckas i skolan. Och då tar man till alla upptänkliga sätt och metoder.

Varför då digitalt på webben? Svaret är enkelt. Här är det på riktigt. Här finns det inga påhittade läroboksfigurer. Man möter och kommunicerar med människor av kött och blod. Här blir alla arbeten interaktiva och på riktigt.
Teorier bakom? Nja, inte så mycket, enligt Martin. Vi är inga Ken Robinsons. Här är det pragmatism som gäller.

Och detta för dom långt. Mycket av deras arbete baseras på bloggar, exempelvis Tegelbobarnens blogg, Årstabokblogg och en blogg om livsåskådning och tro.
Men i arsenalen finns även wikis av olika slag, en del med struktur och en del helt utan.

Det roliga är att de arbetar på detta sätt utan speciellt stor datortillgänglighet. Man förlitar sig på att elever och föräldrar har datorer själva och är villiga att använda dessa för arbetet i skolan. Tveka inte att sätta igång digitala processer även om ni inte har några datorer, tycker jag är en härlig inställning. Dock litet äventyrlig!?

Martin och Josef tycker också att äldre kolleger som ger sig hän i dessa nya arbetssätt är ”råpoppis” och ”vassa”. De ger också exempel på dessa ”äldre” och ”ännu äldre kollegers” stjärnor och bloggar som de imponeras av.

Podcasts, inspelade mattegenomgångar och framrappade alfabet samt multiplikationstabeller hör också till guldäpplevinnarnas ammunition. För att inte tala om breadcrumb, voki, slides och slideshares. I salen glittrar åskådarnas ögon. Man flämtar och frågar, hur gör ni, är det lätt, kan alla göra det? Varpå Josef lägger upp en blogg, gör ett inlägg och lägger till en nytagen bild på tre minuter. Något lugnare blir man i bänkraderna när PIM, Länkskafferiet, Skolväskan, Twitter, Webbstjärnan, Google och Youtube nämns som användbara lärresurser. Något mera kända för den ”vanliga” läraren.

Men jag då, den gamla ärrade IT-strategen? Osökt tänker jag på PUL, nätvett, godkända inloggningar, föräldrareaktioner, jämlikhet och andra ”hinder” som man i denna bransch måste ha en strategi för att helskinnat ta sig an.

Visst, det får man handskas med på något sätt, säger Martin och knäpper glatt med fingrarna och slår ihop handflatorna. Men det ska inte sätta stopp för den nya skola som firma Sahlin/ Fernström står för.

Man kanske skulle bli lärare igen. Det verkar så jäkla kul!

måndag 14 mars 2011

Inspelning som vårtecken

Jag vet inte om man allmänt kan kalla en inspelning för ett vårtecken. Men för mig var det det när musikkamrater och jag i helgen samlades i Kilafors för att spela in ett antal honklåtar.

Bengt E hade gjort i ordning sitt garage och inrett detta till inspelningsstudio. Ett projekt som varit på gång under en period, men som nu realiserades när jag frågade om han var intresserad av att producera albumet. Garaget och bemötandet hemma hos Bengt var en hit. Toppen helt enkelt! Det kommer att bli flera inspelningar där, var så säker!

Elva låtar blev inspelade under två dagar. Gitarr, trummor, bas, hammond och sax tävlade och samarbetade om uttrymmet. Stefan B, Anders L, Håkan J och Göran R gjorde sitt bästa för att göra mina låtar rättvisa. Lätta är dom inte och saxofonspelaren har fått kämpa med en del ovana tonarter och för klaviaturet har liksom notstrecken uppåt inte riktigt räckt till. Många hjälplinjer har det blivit.

Men som sagt, råmaterialet verkar lovande och nu är det upp tll Bengt E and myself att fixa till en del småfadäser och ljudnivåer i mixningen. Att mixa känns också som ett vårtecken för mig. Vår eminente trummis har också i uppgift att på hemmaplan göra en del percussionpålägg, speciellt på de låtar som doftar litet latin. OBS! latin, inte latrin!

Vad ska det bli av det här, då? Förhoppningsvis några spelningar antar jag, men i första hand är det så roligt att få höra de små trudelutterna, som är så lustfyllt att hitta på utförda av duktiga musikanter.

Man bör kanske också konstatera att jag för första gången på jättemånga år kom hem med antydningar till blåsor på fingrarna. Då har man spelat mycket :-)

(Skrivet på X2000 på väg till Stockholm och Datorn i Utbildningens årsmöte.)

Hets! En bok om skolan

Det är lika bra att säga att jag under många år varit irriterad på den övertro skolan ofta har när det gäller att uttrycka en kvalitet med en siffra. Hur mycket ska man lita på ”sanningar” på hundradelar när, när man försöker beskriva skolans alla komplexa frågor. Går det att kvalitetssäkra med enkla kvantitetsuttryck. Jag har inte haft något uttryck för detta förrän jag i dagarna läste Sven- Eric Liedmans bok Hets! En bok om skolan.

Pseudokvantiter! Visst, där hade jag ordet.

En pseudokvantitet har en kvantitets alla yttre kännetecken men saknar dess avgörande positiva egenskap, att exaktare än varje försök till beskrivning med enbart ord karakterisera ett objekt eller en relation mellan objekt.
Liedmans egna ord.

En kvantitet med ovan nämnda positiva egenskaper är en tillgång. Med en pseudokvantitet förhåller det sig tvärtom. Den borde bytas ut mot ett kvalitativt omdöme som ger en bättre föreställning om företeelsen i fråga.

Man kanske kan stå ut med pseudokvantiteter när det gäller bio- och skivrecensioner med sina getingar och hörlurar. Allvarligare är det när skolbetygen blir pseudokvantiteter och rent funktionella, man rättar efter en mall, man vill mäta exakt, men man tar inte hänsyn till allt i mätningarna. Den levande människan hamnar utanför mallen.

I en tid när skoletablissemanget sjunger betygens lov i båda blåa, gröna och röda tonarter finns än stor fara att pseudokvantiteterna kommer att växa oavlåtligt.
Tycker Liedman och även jag.

Anekdotisk evidens
Hur har det blivit så här? Hur har Jan Björklunds smärtsamt enkla och grunda skolpolitik fått denna oemotsagda status. Liedman förklarar det med uttycket anekdotisk evidens. Med det menar han att det är lättvindigt att basera sin syn på skolan och dess utveckling genom sina egna upplevelser av skolan. Skolan är sådan mina barn, syskonbarn eller barnbarn upplevt den.

Att den anekdotiska evidensen präglar föräldrar och barn är en sak men när den politiska debatten också tar avstamp i dessa anekdoter om skolan är det oroande. För det är ju just det Björklund har lyckats med. Han har trummat ut den sortens skenbara självklarheter som i allt bär den ytliga bekantskapens prägel.

Ordning i skolan, kepsarna av och burkorna bort! Vem kan stå emot enkla krav som att det ska råda ordning och reda och att skolan ska förmedla kunskap? Skickligt politiskt agerat av Björklund, men kommer denna skolpolitik att gagna svenska elever i framtiden? Liedman tror inte det! Inte jag heller!

Tryck utifrån på skolan
Enligt Liedman är dagens skolas huvudinriktning i nyliberalismen tecken att utbilda entreprenörer ivrigt påhejade och kontrollerade av administratörer och inspektörer som byråkratiserar effektivitet och lönsamhetstänkande. Den komplexa lärandeprocessen beskrivs med enkla pseudokvantitativa siffror.

Man verkar ense om en allt striktare övervakning av lärarnas arbete. Administratörers hårdnande grepp över verksamheten betraktas som varande av godo. Ingen kritiserar den tidspillan som alla rapporter innebär. Pseudokvantiteterna får härska fritt.
Liedman hoppas och tror på glädjande tecken på olydnad mitt i likriktningen. Det finns människor som söker kunskaper som inte enbart är lönsamma. Studenter söker sig till utbildningar som inte leder till omedelbar anställbarhet. Forskare vågar forska om sådant vars lönsamhet ännu är osäker eller kanske osannolik.

Bildning och utbildning
Jag njuter ofta av att läsa Sven-Eric Liedmans böcker. Han bjuder alltid in till en bildningsresa i det han skriver. Han talar ofta gott om ordet bildning själv. Men den här gången sjunger han även utbildningens lov. Den är viktig. Den tar sin bestämda tid i motsats till att bilda sig, som är en livslång uppgift.

Båda begreppen inbegriper dock ett intresse av något slag. Det kan vara det genuina, det levande intresset, men det kan också vara ett instrumentellt intresse, en inre och en yttre motivation. Ett genuint intresse lyser i ögonen, ett instrumentellt ser man på hopbitna käkar. I lärandet behövs båda. Kunskaper kommer inte till elever av sig själv. Den enkla förmedlingspedagogiken göre sig icke besvär. Överföringsmetaforen med en sändare och en mottagare är ingen pedagogisk universalmetod. Lärandet kan vara en mödosam vandring. Den insikten ska skolan hjälpa eleven att få.

Skoldebatt
Skillnaden mellan den här boken och andra Liedmanböcker som jag har läst är att författaren denna gång är oroad och upprörd. Visserligen består även denna bok av matnyttiga och intressanta genomgångar av utbildningens historia, idéer och arv från grundskola och upp till universitetets forskarutbildningar, men det är inte det som jag i huvudsak tar med mig på min bildningsresa.

Liedman debatterar dagens skola och hans beskrivningar är mörka. Han tror helt enkelt inte på att den skola som i rekordfart har vältrats över lärare och elever de senaste åren kommer att fungera. Liedman skriver helt frankt att 2010 års skola kommer att misslyckas. Orsaken är att det är en skola som har linjerats upp av enkla slagord och baseras på anekdotisk evidens.

Orsaken är också att informationsflödet kommer att öka ytterligare sensationellt mycket och att elever kommer att röra sig obesvärat i den värld som för alltid varit deras. För att inte tala om dessa elevers barn som i princip kommer att ha hela världen i sin hand. Massan av information blir alltmer trivial, konstaterar Liedman.

Hur kan man då i skolan agera som om fakta vore kunskapens väsentligaste byggstenar? Det kommer att bli orimligt och bara leda till frustration.

Liedman målar i stället upp en skola där man förverkligar ett fördjupat kunskapsbegrepp. Kunskaper värda namnet kommer att ses som en integrerad del av människans personlighet och inte som något som snabbt och lätt kan avkodas i en lappskrivning. De meningslösa diskussioner som vi nu har om betyg i den ena eller andra årskursen kommer inte att vara aktuella om tjugo år. Finns betygen kvar kommer de inte att vara summeringar av resultat på diverse prov på snabbt förgängligt kunskapsstoff utan en värdering av mänsklig mognad och förmåga till fördjupad förståelse, enligt författaren.

Eftermäle
Det jag kommer att tänka på när jag läser Liedmans bok är att han i dag är så ensam om att stå upp mot den skolpolitik som byggts upp på populism, floskler och gamla fördomar (min anmärkning). Eller på anekdotisk evidens som nu har blivit mitt nya favoritord. Man undrar också var alla skolforskare finns i debatten?

Hallå, det känns så oerhört trist och fattigt att hegemonin rörande skola just nu befinner sig där den befinner sig.

tisdag 1 mars 2011

Standards för lärobjekt

VLM involverat i projekt som syftar till att underlätta utveckling, produktion och distribution av digitala lärresurser av olika slag.
Torsdagen den 10 mars inbjuder SIS (Swedish Standard Institute) och Utbildningsförvaltningen, Stockholms Stad i samarbete med VLM-institutet till ett informationsmöte om digitala lärresurser och lärplattformar.

Inbjudarna vänder sig till IT-ansvariga, användare, utvecklare, systemleverantörer, systeminköpare, pedagoger, förlag och andra informationsleverantörer som verkar inom utbildningsområdet, i första hand grundskola, gymnasium och vuxenutbildning men även andra skolformer kan vara aktuella.

Syftet med mötet är att informera om ett nytt projekt vars resultat ska bidra till att digitala lärresurser kan presenteras, integreras och kunna användas på ett enhetligt och säkert sätt i undervisning. Ett viktigt mål med projektet är att undvika en situation där varje kommun och leverantör skapar egna lösningar. Projektet syftar också till att underlätta utveckling, produktion och distribution av digitala lärresurser av olika slag. Utgångspunkten för detta arbete är att använda befintliga standarder och skapa de riktlinjer som behövs för att nå målet med en ökad tillgänglighet och användning av digitala lärresurser.Projektet söker deltagare som vill vara med i arbetet och bidra på olika sätt.

VLM-institutets styrelsemedlemmar ansvarar under eftermiddagen för en beskrivning av behovet av arbetet ur ett användar/kundperspektiv.

Under förmiddagen inleder Mats Östling, Stockholms Stad och Patrick Lindén, SIS och pratar om projektets nyttor.
Sedan gör Fredrik Paulsson, Umeå universitet en genomgång av relevanta standarder inom området för att ge en grund för det fortsatta arbetet samt beskrivning av de tekniska frågeställningarna.

Äntligen kanske det kan hända något inom ett område som länge har varit högintressant för skolans verksamhet.

Hearing i Sandviken 31 maj 2011

Arbetat inom VLM har tagit en ny vändning, vilket innebär en spännande aktivitet i Sandviken i maj:

VLM-styrelsen har tagit beslut om att ändra litet i målsättningarna för 2011. Den konferens som var planerad byts nu ut och blir 3 Hearings. Den första kommer att förläggas i Sandviken och handla om kommunens 1-1-projektet.

Sandviken har tagit beslut om att förtäta antalet dator att gälla alla elever och all personal inom Grundskola och Gymnasium. Det innebär att man går från cirka 2000 datorer till drygt 6000 datorer på tre år. 2013 ska man vara klar.

2009 startades två pilotprojekt i kommunen. Österfärnebo skola F-9 och en SMSP-klass på Gymnasiet utrustades med 1-1 datorer. I pilotprojektet som fortfarande pågår ingår ett samarbete med Högskolan Dalarna som har anordnat en 22,5 poängs fortbildning där alla lärare i pilotprojektet medverkar. Ekonomin har ordnats via Lärarlyftet och en forskningsfond inom Högskolan.

I pilotprojektet ingår ett antal magistrander som koncentrerar sitt arbete på olika områden, Man forskar på multikommunikation, sociala medier, pedagogik och genusperspektivet. Arbetet leds av Gun-Marie Wetso, fil dr. i Specialpedagogik på Högskolan som också gör heldagsobservationer i fyra pedagogiska rum både i Österfärnebo och i gymnasieklassen.

Tanken är nu att magistranderna Robert Baron (SMSP), Ami Lidén (Österfärnebo), Margareta Berglund (Högskolan Dalarna) och Gun-Marie Wetso ska dela med sig av de iakttagelser som man har gjort i halvtid av pilotprojektet. Det kommer att ske vid ovan nämnda Hearing i Sandviken tis 31 maj 2011. Föredragen kommer att följas av diskussioner bland åhörarna.

Målgruppen är politiker, högre tjänstemän i VLM-kommunerna och personal från olika lärosäten.