London 4

I går var vi på musikal, vilket är ett måste när man är i London. För att få ett hyfsat pris så drar man tidigt på dagen iväg till Leicester Square och till ett hål in i väggen. Där kan man köpa överblivna biljetter till ung. halva priset. Vilket vi gjorde.

Det blev ett besök på Adelphi Theatre och Christmas Ratpack. Frank Sinatra, Sammy Davis Jr och Dean Martin återuppstod för en kväll. Fantastiska musiker, sångare och dansare. Jazzig musik som föll bloggaren på läppen. Man kan undra hur många begåvningar som finns på denna ö, när man vet att ett femtital andra musikaler pågick samtidigt runt Trafalgar Square?

Vädret? Typiskt brittiskt!

London 3

I väg så tidigt som möjligt, men inte före halv tio eftersom våra Oyster Card är betalade så att vi ska hålla oss ifrån rusningstiden på morgonen. Off peak alltså.

Två fantastiska hjälpmedel fanns med denna dag. De små paraplyerna som köptes in för engelska cats- and dogs dagar. En sådan var det denna tisdag. Det skulle komma snö men lyckligtvis blev det bara regn under dagen. Det känns som engelsmän och snö inte riktigt hör ihop.

Nåväl, vädret spelade mindre roll eftersom vi skulle till Madame Tussauds och träffa alla vaxkändisar som bor där. Var det några fler som hade planerat samma sak? Massor! Vi fick stå i en oändlig kö i två timmar innan vi fick träffa våra ”hjältar”. Det kändes dock bra eftersom alla i kön visade fantastiskt tålamod i sitt köande. Ingen trängde sig före och alla var glada.

Mest lik bland vaxdockorna var Angela Merkel och minst lik Madonna. Var det värt pengarna och köandet? Absolut!

Sedan blev det sen publunch (kommer att sakna detta när man kommer hem) innan vi styrde kosan till British Museum. Knökfullt där också. Varifrån kommer alla människor? Vi tittade på fantastiska antika föremål från Grekland och Egypten och undrade varför inte alla dessa finns kvar på ursprungsländernas muséer?

Sedan besöktes National Gallery vid Trafalgar Square, men vi hann bara med hälften av utställningarna innan man stängde. Dit ska vi tillbaka. Knökfullt med folk? Visst!

Man hade ett bra system där. I varje avdelning pekades 6 st tavlor av mer intresse ut, som man kunde koncentrera sig på.

Utmattade åkte vi hem via Picadilly Line. Tiotimmarsutflykter tar på krafterna. Knökfullt på tuben? Gissa?

London 2

Marschkängor på! Morgonvädret var helt fantastiskt, fem plusgrader under en helt molnfri Londonhimmel. Promenaden gick via Earls Court Road och Cromwell Road, genom några Kensingtongränder norrut upp till södra delen av Kensington Gardens. Gröna gräsmattor och morgonpigga joggare mötte upp.

Det var svårt att låta bli att ta några bilder av Albert Memorial vars guld blixtrade i solskenet. Samtidigt unnade man Royal Albert Hall en rejäl yttre ansiktslyftning.

Med lätta steg vidare genom Hyde Park och fram till Speakers Corner. Tyvärr lyste alla agitatorer med sin frånvaro. Söndagar ska visst vara den stora talar- och diskussionsdagen.

Sedan gick vi hela Oxford Street ner till Regent Street utan att gå in i någon affär bortsett från ett toalettbesök i Selfridges magnifika varuhus. Trots att det var ”half price” överallt.

Soho i dagsljus känns något ofarligare än Soho på kvällen. Vi hamnade på puben The Crown, känd från ett tidigare Londonbesök. Den gången blev det några öl tillsammans med goda Bett-vänner. Nu blev det chicken-pajer och lika god öl. Promenader kräver dessa drycker!

Ut på nypigga ben som bar sällskapet genom Chinatown ner till Covent Garden. Trots det allt kylslagnare vädret avlöste gycklarna varandra på känt maner. Området är en härligt väldoftande del av London!

Sedan skulle vi gå ner till Themsen och fortsätta till Big Ben. Det var i alla fall tanken, men det blev inte så eftersom Tiina började frysa. Det avhjälptes med ett cafébesök på Costa vid Trafalgar Square. Vart har alla duvor tagit vägen? Ryktet säger att de har blivit bortjagade hur nu det går till.
På Costa drack vi en varsin magnifik, jätte-cappuchini!

Med ny värme i kroppen gick promenaden vidare längs The Mall upp till Buckingham Palace. Inte så imponerande slott men drottningen var i alla fall hemma. Flaggan var hissad?!

Plötsligt tog bensinen slut efter sju timmars promenad och Oyster fick göra sitt och ta oss snabbt och effektivt från Hyde Park Corner till Earls Court.

Reflektion. Jättemycket folk älskar att flanera i London. Hälften av dem fryser sina näsor röda eftersom de inte sätter på sig tillräckligt med kläder. Tänk själv, nollgradigt, tunna jeans och en T-shirt i full fart på cykel!

Londonlivet går vidare.

London 1

Det blev en mycket lugn överfärd i SAS-planet trots motvind och en kvarts snurrande över London. 2 tim och 20 min blev 3 tim men uppvägdes av en vidunderlig vy över den engelska huvudstaden eftersom det var helt molnfritt över metropolen. Vilken enorm stad!

Sedan blev det 45 min på Picadilly Line till Earls Court. Den blåa linjen med blå tunnelbanestänger :-) Tyvärr störde några gula dock :-( Från stationen var det ett hundratal meter till hotellet My Place. Typiskt engelskt, heltäckande mattor i massor, litet halvgjort och provisoriskt och fruktansvärt varmt i rummet när vi anlände. Det kändes som om veckans uppvärmning hade gjorts!

Vi var inte kvar länge utan drog ner värmen på elementet och tog tuben ner på stan. Picadilly Circus för första gången för Tiina.

Vi hann också med ett julsmyckat Carnaby Street och delar av synden i Soho innan vi hamnade på Bella Italia på Shaftesbury Street och en gudomlig pizza och en fantastisk Birra Moretti.

Sedan blev det ZZZZZZZZZZZ…

Vaknade av nyheterna som varnade för kaos under morgondagen. Det ska bli minusgrader och snöfall :-) Oj, oj, oj! Mössa ner och vantar på :-)

Londonresa

Strax 11.00 som satts som avresetid från Polhemsgatan. God tid för att hinna ner till Arlanda och flyget till London. Lägg då också till att vi nu vet hur man enklast åker till parkeringarna Alfa och Beta. Det har varit dåligt med det vid tidigare tillfällen!

En vecka i London. Väderprognosen säger runt 0 grader hela tiden. Regnet kommer dock att lysa med sin frånvaro. Förhoppningsvis inte solen.

Oj, vad kul det ska bli. Fina marschkängor och ett gott humör!

London, here we come!

Dan före dan

Med en något ömmande axel och arm (vaccination igår) gör jag sista arbetsdagen före julaftonen. Hemma är alla presenter inköpta och inslagna i paket (underbara Tiinas förtjänst). Köttbullarna och de finska rotsakslådorna (morot och kålrot) tillagades igår. Skinkan väntar i dag på griljering. I kväll besöks dotter nr 2 och hennes familj i det alltmer tillfixade huset i Lexe.

Läser Bosse Anderssons debattartikel i Diu nr 8/2009 Kursplaner för bakåtsträvare. Håller med honom att de nya mera föreskrivande kursplanerna kan, tillsammans med fler centrala prov, ett nytt betygssystem och ökad kontroll från skolinspektionen innebära en smygkvantifiering. Hur mycket kan strävansmål egentligen mätas och kontrolleras? De som nu kallas mål i ämnets syfte.
Kvalitativ kunskap kan inte indelas i "att kunna" eller "inte kunna" och är därmed svåra att mäta.

Magert är det också i kursplaneförslagen angående den digitala kompetensen. Jämfört med de norska skrivningarna i alla ämnen om hur IKT kan integrerars så är de svenska kursplanerna tunna. Fantastiskt egentligen när de flesta elever i svensk skola inom några år förmodligen kommer att bära med sig en egen dator till alla lektioner. Förhoppningsvis kommer det att påverka mer än bristen på skrivningar om den digitala kompetensen i våra styrdokument. Men dåligt är det och bakåtsträvande.

Eller som Peter Becker och Mikael Andersson skriver i samma tidskrift:

En ny generation av unga vuxna börjar sitt inträde i arbets- och samhällsliv. Detta är den första generationen som under hela sitt liv levt i ett samhälle med IKT. För dem och och för efterkommande årskullarna är IKT ett naturligt inslag i vardagen- och måste vara så även i en relevant skola. Detta leder till att det är nödvändigt att lägga ett IKT-perspektiv i det pågående arbetet med uppdatering av läro- och kursplaner. Detta perspektiv kan inte reducera IKT till ett ämne eller till ett verktyg. De nya läro- och kursplanerna måste präglas av en övergripande helhetssyn på IKT och den funktion tekniken spelar i vårt nutida samhälle.

Det räcker inte att konstatera att vi har ett samhälle med stora informationsmängder, när de som till stor del är med och producerar denna information är elever via den s.k. sociala webben.

IKT-användning bör arbetas in i alla svenska kursplaner som en övergripande färdighet. Ett sätt är att komplettera övriga färdighetsmål med "färdigheten att använda digitala verktyg för att bland annat samla och bearbeta information, samarbeta med andra elever och lärare, samt redovisa uppnådda kunskaper".

Något för ansvariga att fundera över i stället för att hävda att skolan står och faller med antalet lektorer!?

Text till omslag

Ja, då börjar projektet "Att skriva 10 jazzlåtar" som startade i mars 2009 att bli klart. I morgon görs omslaget med föjande text:

I mars 2009 började jag utsätta jag mig för ett experiment, ett musikaliskt sådant. Jag ville skriva tio jazzlåtar trots min totala oerfarenhet av komponerande.

När väl beslutet var taget tog jag mig an uppgiften med den maniskhet som ofta utmärker mig.
Hemma i soffan och på resa i husbilen genom Sverige och Europa blev dom till med hjälp av den kära gitarren och en inköpt Dynasonic PDR-1 (Portable Digital Recorder). Jag upptäckte nämligen ganska tidigt att ”goda idéer” har en tendens att försvinna om man inte dokumenterar dem på något sätt.

Andra steget var att få ner dom på papper. Noter kallas det, men hur skriver man noter när man aldrig har sysslat med detta? Jo, man skaffar sig ett notskrivningsprogram (Finale) och sätter igång och envist lär sig (med hjälp av en tålmodig Herr Dunker).

Ett halvår tog allt detta och det var väldigt högtidligt när jag stod med bunten i handen och insåg att jag hade genomfört det som var tanken.

I bakhuvudet fanns dock hela tiden funderingar om att spela in de små kompositionerna och nu uppstod frågan:
Vilka vill göra det?

Frågan gick inte helt otippat till mina gamla spelkamrater Håkan Jonsson och Stefan Bergkvist. För det första är dom skickliga musiker och för det andra snälla människor!
För när en manisk entusiast kommer dragandes med tio inte alltför traditionellt skrivna jazzlåtar krävs just dessa karaktärsdrag hos de medverkande musikanterna, kvalitet och snällhet, samt några nypor tålamod.

Repetitioner blev det i Håkans garage. Trevligt hade vi men lokalen blev kallare och kallare att vara i under hösten och när det var dags för inspelningsledare Tomas Dunker att trycka på record-knappen så misslyckades mycket eftersom musikanterna helt enkelt höll på att frysa ihjäl.
Så även Herr Dunker!

Skam den som ger sig. Garagebandet blev ett källarband eftersom inspelningsstudion flyttades in till Håkans källare och värmen och där lyckades de fyra gentlemännen spela in de jazzkompositioner som härmed kan avnjutas!

Trevlig spis!

Baksidestext

T.T.T.

1. Sus2 6.13
2. Lugano Dreams 4.43
3. Tafflig Shuffle 5.42
4. Waltz Jazzico 7.16
5. Skynda, skynda! 5.56
6. Oiseau de l’eau 6.07
7. Sambassimo 5.22
8. Awkward Blues 5.59
9. Tiina 3.02
10.Mr DR 5.25

Alla låtarna skrivna av Honken Holmqvist

Musiker:
Honken Holmqvist (gitarr)
Håkan Jonsson (hammondorgel)
Stefan Bergkvist (trummor)

Inspelning:
Tomas Dunker

Omslag:
Tommy Riswall

Foto:
Stefan Bergkvist

Sandviken dec 2009

Studiebesök

SKL:s utbildningsberedning och riksdagens utbildningsutskott intresserade av IT i Sandviken.

Maria Stockhaus, ordförande i SKL:s utbildningsberedning och ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Sollentuna och Mats Gerdau, moderat riksdagsledamot i riksdagens utbildningsutskott besökte Sandviken under fredagen. Man ville titta mer hur man ska kunna stötta IT-utvecklingen i skolan i framtiden.

Efter visst krångel med tåget (signalfel i Tierp) skjutsade jag till Kungsgårdens skola där besökarna fick se ”skriva sig till läsning- konceptet” som man var mest intresserade av.

Rektor Jennika Pettersson och lärarna Mona Wiklander och Annica Brodin tog emot och berättade om den metod som visat sig så framgångsrik när det gäller läs- och skrivinlärning. Stockhaus och Gerdau visade stort intresse och ställde många och initierade frågor när de gick runt i klassrummet. Eleverna vid datorerna skrev med stor flit och glädje. Många lärde sig hur julskinka stavas.Talsyntesen och det ljudande tangentbordet gjorde sitt för att stödja de små ettorna i deras knäckande av läskoden.

Den pedagogiska diskussionen fortsatte över risgrynsgröt och välsmakande skinkmackor. Skolans luciatåg under ledning av Zanna Landström lussade för en engelsk skola via Skype. Besökarna såg belåtet på när IT-stödet användes enkelt och naturligt.

Samtalet fortsatte vid kaffe och Monas lussebullar och kom att handla om skolutveckling i allmänhet och IT-stödet i synnerhet.

Nöjda besökare tog sedan tåget till huvudstaden efter en liten omväg och glimt av Göransson Arena.

Läs Mats Gerdaus skolblogg

Nätverkande

Tänk vilka fantastiska förutsättningar för nätverkande man har genom den sociala webben.

Senaste exemplet är kommunens arbete med 1-1. Utan nätverk är det lätt att man blir isolerad och försöker lösa alla problem själv, att börja från början gällande alla frågeställningar både tekniska och pedagogiska. Nu behöver man inte det gudskelov!

Sedan några veckor tillbaka byggs det ett nätverk utgående från IT-strateg Torbjörn Stråhle i Gävle. Västerås, Botkyrka, Eskilstuna, Umeå, Norrköping och Malmö är kommuner som anslutit sig tillsammans med Gävle och Sandviken.
Och i dag efter att ha läst mitt inlägg på Framtidens Lärande även Vallentuna (förhoppningsvis).

Det är tänkt att vårt gemensamma arbete kommer att ligga på Gävle Kommuns projektplattformställe som använder sig av MS SharePoint. Ser fram emot detta närverkande. Speciellt när jag idag fått reda på att Gymnasieskolan i Sandviken under 2010 kraftigt kommer att öka antalet 1-1-datorer:-)

Nice!

Resa till Stockholm

Vintern är här. Om man nu med vinter menar några minusgrader och en sol som glädjer en med sin korta närvaro under några timmar.

Så är fallet när det regionala tåget "tuffar" fram genom det uppländska kulturlandskapet mellan Tierp och Uppsala i riktning mot huvudstaden. Jag har lyckats hitta en plats med ett eluttag inom räckhåll. Därav skrivandet i bloggen.

Jag är på väg till Stockholm och ett seminarium i DiU:s regi. Det är i UR:s lokaler på Tulegatan och handlar om att skriva sig till läsning. Mycket av det är man ju uppdaterad i eftersom jag är arbetskamrat med en av guruna inom detta pedagogiska område, Mona Wiklander.

Men seminarieresan ger också tillfälle att träffa styrelsen i Datorn i Utbildning "live"efter ett antal smått kaotiska styrelesemöten via Skype. Efter seminariet blir det gemensam middag, som jag ser fram emot.

Morgondagen kommer att innehålla ett möte på YBC i Nacka. Där ska det diskuteras skrivningar rörande digital kompetens i de nya föreslagna kursplanerna. Fortsatta diskussioner som tar avstamp från en facebookgrupp som har varit igång någon vecka och rönt stort intresse.
Spontant måste jag säga att det jag läser i kursplanerna gör mig besviken och litet uppgiven. Ganska litet skrivet och det som skrivs luktar tillbakagång och nittiotal (förra seklet, alltså :-(

Tyvärr kan jag bara med halva dagen eftersom jag vill hinna hem och vara delaktig i ett möte med Pulsen, som handlar om e-legitimationsinloggning i vår nya e-tjänst för barnomsorgen. Det vankas tårta också. Får återkomma till det.

Härligt väder alltså, det är bara SJ som hjälper till att dra ner mungiporna en aning. Inte en fungerande toalett på hela tåget :-(

En vecka i regn

Har det varit blött den här veckan eller har det varit blött? Både ock! Det har inte spöregnat men strilat ner små vattendroppar i en ansenlig mängd. Är det humörhöjande? Så där...

Då man har varit inomhus har arbetet och tankarna mycket kretsat om framtid.

Ska vi ha central IT-fortbildning i kommunen? Om så blir fallet, vem ska ansvara och vem ska betala?
Hur ska våra 1-1-datorer vara bestyckade? Hur ska lärare och elver handskas med dem? Försäkrade?
Hur fungerar vår digitala IUP? Tack bra! Hur ska de gemensamma mallarna se ut nästa termin? När är deadline för detta?
Hur kommer våra krav på IT-stöd att se ut när vi upphandlar verksamhetssystem nästa år? Hur mycket vågar vi lägga på den sociala webben?
Alla gymnasieelever i Gävle kommer att få en egen dator från åk 1 2010? När kommer Sandvikens kommuns svar?

Kommer skomakaren att kunna laga våra inlämnade skor? Självklart, löjlig fundering!

Kommer Tomas Dunker att kunna laga min X-11? Självklart, löjlig fundering! Redan klart!



Fredag kväll!
Hem till fru, god mat och gott vin! Samla tankarna, coola ner!

Lördag och söndag. Två inneboende med övernattning. En ljus och en mörk. Båda 2 år :-)

Miljövänligt

Fler och fler möten sker digitalt via Internet. Under detta år har styrelsemötena i Datorn i Utbildningen hållit till i Skype. 8-9 personer har samsats om utrymmet och det krävs en viss teknik och mötesetik för att det ska bli bra. Prata inte i munnen på varandra är en sådan regel.

Det skulle vara ogörligt för en styrelse som DiU:s att träffas fysiskt varje gång eftersom styrelsemedlemmarna är spridda över hela landet. Nu blir det dock en fysisk träff i december och det är ju också väldigt roligt. Kanske extra roligt när det inte sker så ofta.

I dag var det dags igen. Styrelsemöte i VLM och i dag testade vi en annan plattform. Connect Pro Meeting som Uppsala kommun har köpt in och använder flitigt. Här var vi uppkopplade med webbkameror allihop och vår host Jens Persson delade med van hand ut de dokument vi skulle titta på och arbeta med.

Det blev ett effektivt och bra möte. Lika konstruktivt som om vi skulle ha åkt till ett gemensamt geografiskt ställe.

Och framför allt, vinnaren, vår miljö! Hoppas man!

And by the way! I morgon är det styrgruppsmöte Digital IUP....telefonkonferens!!

1-1-resa

I bilen på väg söderut. Grått och mulet. November 2009.

Ca 4 mil söder om tätorten Sandviken ligger Österfärnebo. Det är dit jag är på väg. Under hösten har det tagits politiska beslut om ett 1-1-projekt i denna F-9-skola. 45 datorer ska bli 130 datorer i ett trådlöst nät. En markant ökning av tillgängligheten när det gäller hårdvara. Datorer som kommer att vara helt annorlunda än de skoldatorer som kommunen hittills haft i sitt skolnät.

Det innebär nya lösningar gällande datorerna, deras innehåll och servicen på dessa. Bla ska de bärbara datorerna i större utsträckning skötas av skolenheten och eleverna själva och finnas i ett öppet trådlöst nät. Skolapplikationernas antal kommer att begränsas. Ett fåtal generella program kan paketeras och distribueras centralt, andra kan kanske bäras omkring på ett usb-minne tillsammans med användarens filer, men de flesta bör erbjudas som tjänster på webben. Ingen kommunal backup och inga kommunala lagringsutrymmen kommer att erbjudas!

För att genomföra detta pilotprojekt måste fyra huvudsakliga komponenter vara i balans. Dessa komponenter är teknikinvesteringen, satsningar på kompetensutveckling, tillgängliggörande av digitalt innehåll samt en tydlig pedagogisk idé om när och hur man ska använda IT i lärandet. Det är viktigt att eleverna är delaktiga i det pedagogiska arbetet.

Det blir en hel del besök i Österfärnebo under hösten. Denna novemberdag är det dags igen. 1-1-projektgruppen ska idag komma överens om vilka mjukvaror som ska finnas på datorerna samt vilket behov av kompetensutveckling som personalen har. De hoppas att projektledaren har något att tillföra i frågorna, därav bilturen.

Den tredje frågan som kommer upp idag är de regler som ska finnas för elever i deras handhavande av datorerna. Tanken med 1-1-datorer är att de ska vara så öppna som möjligt för att elever ska kunna nyttja internetmolnet maximalt i sitt lärande. En lockande och vacker tanke som förhoppningsvis inte kommer att krossas av eftertankens kranka blekhet.
Vem är ansvarig för vad elever laddar ned och gör på datorerna?

Frågan om hur stor acceptans man som lärare ska ha när det gäller surfande på Internet eller att spela spel på lektionstid. Vad är skolarbete? Ska det beivras att elever är ute på den sociala webben, på s.k. communities, MSN, Bilddagboken eller Facebook?

Ska elever ha full administratörsrätt på sina datorer? Hur fria ska man få vara i sitt val av nedladdningar? Vem bär ansvaret för vad som görs på datorerna?

Dessa frågor surrar i mitt huvud när jag passerar Årsunda i min färd ner mot kommunens sydligaste fäste. Jag tänker att det här borde sysselsätta många som driver En-till-En-projekt i kommuner över hela Sverige.

Ska man ha olika regler för olika elever på en F-9-skola? Är det skillnad på elever i 1-3, 4-6 och 7-9 och vilken är det i så fall? Vilka åldersgrupper kan ta mest ansvar?

Hur var det nu man svarade när jag ställde frågorna till YBC, Young Business Creatives, det framgångsrika kommunala gymnasiet i Nacka?

Daniel Lundqvist, bitr. rektor berättade att elevernas datorer är precis så öppna som varje elev vill ha dem. De har nämligen full administratörsrätt på sina egna datorer.

Det betyder dock inte att lärarna inte har något att göra med vad eleverna laddar ner på datorerna. De får ladda hem program efter samråd med lärare eller skolledare och där en förklaring skett kring hur det nedladdade programmet ska göra undervisningen bättre, mer intressant eller hur studieresultaten skulle kunna bli bättre.

På frågan om hur servicen på datorn fungerar svarade Daniel Lundqvist att eleverna själva tar hand om mjukvarurelaterade problem. Några elever är utsedda till super-users och kan hjälpa de elever som behöver hjälp. Lärare kan också vara inblandade i denna process.
Hårdvarurelaterade problem och garantiärenden sköter datorleverantörens supportavdelning.

Inloggning, då? Ska man kunna logga trafiken och se vem som gör vad. YBC:s policy är att nätverket känner av vilka datorer som är anslutna till det trådlösa nätverket.

Vem är ansvarig för vad som händer på datorerna? Inte förvånande svarade Daniel att den som gör något på en dator är ansvarig för det som görs på den datorn. Den som skriver på ett papper är ansvarig för det som skrivs på det pappret. Självklart har skolan ett övergripande ansvar för vad som publiceras på skolans webbservrar mm

Det verkar som om mycket av YBC:s användande av 1-1-datorer baseras på elevers egna ansvar. Hela arbetet med 1-1 bygger på en överenskommelse med eleverna om att datorerna är till för att göra undervisningen och hela deras utbildning mer intressant, roligare, fördjupande och effektiv. Användningen ska alltså kopplas till deras utbildning på något sätt.

Klokt tänkt!

Framme i Österfärnebo. Ett samhälle som mest är känt för invasion av aggressiva stickmyggor och besprutning av dessa samt för ett nyligen nedbrunnet bibliotek. Förhoppningsvis kommer man de närmaste åren mer att prata om digitalt kompetenta lärare och måluppfyllande, ansvarstagande elever som socialiserar och kunskapar via skolans trådlösa nät.

Den som lever får se!

Litet förkyld

Den lilla förkylningen fick mig att ta beslutat att jag skulle SLAPPA den här helgen. Sagt och gjort!

Beslutet var lättare att genomföra eftersom älsklingen var fast vid datorn hela helgen skrivande omdömen i den digitala IUP:n. Utan att blygas kan man väl säga att man har varit involverad i detta projekt. Första gången jag tog upp idén var vid ett IT-smörgåsbord i mars 2007 med efterföljande beslut av ledningsgrupp och rektorer. 2,5 år har det tagit men nu är det på plats och det är med en viss tillfredsställelse som man hör knattret från fruns tangentbord.

Att slappa har inneburit att mest vara inomhus. Inget att uppröras över eftersom vädret har varit makrogrått. Enda svängen ut var under lördagen då det var dags för en del ekipering av bloggare på initiativ av omdömesskriverskan. Bl.a. byxor och denna gång kompletterades de svarta, grå och röda i garderoben med ett par rutiga och ett par gröna. Plus en bunt kalsonger och strumpor!

Värdet av att slappa inomhus nu för tiden har höjts betydligt genom Spotify. Tack Spotify!! Att lyssna på allt möjligt har blivit en aktivitet som ackompanjerar matlagningen i köket. God mat, vin och Spotify får timmarna att kila iväg :-)

Fars dag! Jätteroligt blev det när barn och barnbarn dök upp vid tiotiden på söndagsmorgonen. Härlig tårta (tack Tiina), ännu fler kalsonger (tack Zanna) och ett digitalt akvarium (tack Minna)! Tack barnbarnen för att ni verkar tycka om er morfar!

I morgon är det IT-råd!
Träffar nya kommundirektören för första gången.

Nu pendlar det runt 0

Oftast pendlar temperaturen runt 0 när man med tvehågset mod ger sig in i depressionsmånaden november. Så är fallet även detta år. 0 grader i morse i södra Ängby där familjen Holmqvist just nu befinner sig. På minussidan finns en eskalerande svininfluensa och ett avsked från den kära husbilen. Under det närmaste halvåret blir det Kilafors för det underbara motorhemmet.

Det gäller att möta dagarna fram till jul med meningsfulla saker. På plussidan? Få se nu....utan inbördes gradering.

Gå på Fasching och avnjuta Larry Carlton
Besöka Orionteatern och Salong Giraff
Käka på Babaja
Träffa barn och barnbarn på Joels sexårskalas
Få ett politiker-ja till att driva ett Ett-till-Ett projekt i Sandviken
Kratta i manegen för samarbete med Högskolan Dalarna i samma fråga
Spela in egna låtar med snälla och tålmodiga kamrater
Ladda för spelning på Gävle jazzklubb på onsdag
Veta att man fortfarande har förmågan att hålla föredrag med kort varsel
Att ha en livskamrat som vill dela utrymme på en begränsad yta i en husbil (och verka glad och nöjd)
Att barn och barnbarn är friska
Den digitala kompetensens återtagande av förlorad mark

På minussidan...

Att kolleger får sluta på jobbet för att de är för kunniga.
Hostan :-(

Så är läget. Truman sprider en skön värme i husbilen. Lunch väntar. Ett glas vin. Tunnelbana in till City. Oansvarigt. Lyxigt. Novemberglädje :-)

Går det att få människor att ändra sina invanda vanor?

Till stöd för skolutvecklare och andra som vill att det ska hända nåt!

En-till-en i startgroparna

I går tog Kunskapsnämnden i Sandviken det glädjande beslutet att genomföra de två planerade En-till-En-projekten. Ett på gymnasiet, Business College och ett i Österfärnebo F-9. Sammanlagt rör det sig om drygt 150 datorer som ska ut i verksamheten. Datorer som är bestyckade på ett nytt sätt med mera självadministration och bantad service. På så sätt blir datorerna billigare och kan anskaffas i större antal.

Men ännu viktigare:

Fyra huvudsakliga komponenter måste vara i balans.
Dessa komponenter är teknikinvesteringen, satsningar på kompetensutveckling, tillgängliggörande av digitalt innehåll samt en tydlig pedagogisk idé om när och hur man ska använda IT i lärandet. Det är viktigt att eleverna är delaktiga i det pedagogiska arbete.

Den pedagogiska idén samt satsningar på kompetensutveckling måste arbetas fram och planeras innan projektet går igång. Förberedelsearbetet är av avgörande betydelse och skolenhetens ledning, personal och elever måste ha en gemensam projektplan som alla i projektet stödjer.

Nu kör vi!!

Utvärdering En-till-En i Falkenberg, delrapport 2

Vad händer om man ger sig sjutton på att eleverna inte ska använda sig av sina datorer?

Ytterligare ett belysande exempel på hur datorn har blivit ett redskap som används på ett kreativt sätt kommer från en lektion där intentionen var att inte använda datorn. Uppgiften under denna lektion var att designa en ny sorts penna och en utforma en reklamkampanj för lanseringen av denna nya produkt på marknaden.

Läraren delade ut papper och penna och uppmanade eleverna att fundera ut användningsområde, målgrupp och hur pennan skulle formges. Uppgiften skulle sedan redovisas på en traditionell pappersplansch. Lärarens avsikt med upplägget var att eleverna skulle släppa datorn under denna övning och istället använda papper och penna. Eleverna utryckte sin uppskattning och de tyckte att det skulle bli kul att arbeta med sax och lim igen. Men det tog ungefär en halv minut innan den första gruppen tog upp sina datorer och började skissa på en affärsplan. De sökte på information om hur man utformar en reklamkampanj, de sökte på bilder av pennor och de använde datorerna för att strukturera sina anteckningar. Eleverna satt runt en gemensam dator, tittade på olika förslag och diskuterade olika kreativa förslag till lösningar. En elev börjar googla på olika bilder av pennor för att få idéer. En annan grupp ville lansera en penna fäst på fingret och börjar söka bilder av ringar (”weird rings”, konstiga ringar). ”Weird rings ger fler träffar eftersom det är engelska”, är det omedelbara svaret på frågan varför de söker på engelska ord. En elev söker på ”namngivningssidor” för att få idéer till namn. En grupp börjar skissa i ett ritprogram på datorn. Alla grupper tar datorn som ett självklart val för sitt gemensamma arbete.

Den kreativa processen i klassrummet utmynnar i flera olika sorters pennor: en fingerpenna med smak, en bluetoothpenna för affärsmän, en kamerapenna osv. Idérikedomen är stor och de använder omväxlande datorn för sökning, inspiration och som anteckningsbok. En grupp tar en bild på en ring från Internet och bildbehandlar den i Photoshop. Eleverna har haft en kort genomgång av Photoshop på en lektion, resten har de lärt sig själva. En annan grupp vill skriva ut en rubrik i ett speciellt typsnitt och får då ta hjälp av läraren. De mailar sin rubrik till läraren som har möjlighet att skriva ut. En grupp söker på ”rimlexikon” för att konstruera en slogan. Ingen elev surfar på något annat än det som är uppgiftsrelaterat.

Fantasin är påtaglig. Det känns som den kreativa processen stöds av de idéer de kan få från sitt sökande och googlande. De blir lite stressade över att behöva rita sina pennor och affischer för hand. Flera vill använda datorn som stöd. En grupp använder ett digitalt textraster för att få bokstäverna raka och snygga. För både eleverna och läraren blir denna lektion ett tydligt exempel på hur beroende och vana de blivit vid att använda datorn som ett arbetsredskap. Trots att alla var överens om att datorn inte skulle användas vid denna uppgift, kändes det fullständigt onaturligt att inte använda den. Resultatet blev att alla utnyttjade datorns fördelar och kunde sedan göra en snygg affisch med hjälp av både dator, sax och lim.

Intressant! Idag tar Kunskapsnämnden beslut om att göra Sandviken till en En-till-En-kommun...förhoppningsvis!

Milstolpar

Milstolpar är alltid bra att ha. Det känns som om man har kommit fram till något, tar en fika och sedan kan speeda vidare mot nya stolpar.

Det var en klar milstolpe i dag när vi gjorde Sandvikens grundskolors erbjudande om e-tjänsten Digital IUP för vårdnadshavare synlig på Sandvikens hemsida.

Sandviken erbjuder fr.o.m. oktober 2009 alla vårdnadshavare möjligheten att digitalt komma åt sina barns individuella utvecklingsplaner. De som önskar använda tjänsten måste ha en e-legitimation.

Det har varit en lång väg dit, men nu finns hela e-tjänsten med e-inloggning till en medborgarportal och single sign on till den digitala IUP:n på plats. Värt en fika eller t.o.m. ett glas vin i kväll.

Är det en milstolpe att man nu är twittrare? Kanske inte, men jag kände liksom pressen från den yngre generationen när jag i går var på ett av seminarier kring IT i skolan, med tonvikt på hur en plattform för lärare och lärande ska se ut. Arrangör är Utbildningsförvaltningen i Stockholm Plattform 11.

Den yngre generationen i fråga hette Therese Mannheimer och är entreprenör och tillika webbstrateg inom sociala medier på reklambyrån Pool. Hon arbetar dagligen med att hjälpa företag att hitta en närvaro på den sociala webben som stödjer deras affärsmål, skapar resultat och främjar kommunikation.

Andra inspirerande föreläsare var Evamaria Nerell som är beteendevetare med inriktning mot IT-miljöer och arbetar på socialstyrelsen som kommunikations- och IT-utredare och Pelle Sjöqvist som är Creative Director på Edelman Stockholm.

Sista seminariet blir 15 oktober.
Ytterligare en milstolpe?

Svante W Nordh

Just nu avtackas en av Sandvikens stora profiler under de senaste åren. Kommundirektör Svante W Nordh. En människa som det finns lika mycket åsikter om som det finns människor. Förmodligen för att han har varit en sådan aktiv och kreativ människa under alla år.

Avtackningen görs i KF-salen i Stadshuset. Kön av människor var lång. Alla såg glada ut. Även Svante.

Svantes roll i Sandvikens historia fångades på ett roligt, fictionaktigt sätt genom en presentation där man klippt in ansiktet av kommundirektören i bilder från 1700-talet!! och framåt. Bl.a. fanns han som ena delen av en duo tillsammans med Tomas Ledin och han var också alla ansikten på spelarna i SIF:s framgångsrika fotbollslag från 50-talet.

Nu är ju faktiskt Svante inte född på tidigt 1700-tal även om många kanske tror det, som upplevt hans omedelbara närvoro i kommunen under ett trettiotal år. Men nog är det väl ändå så att oavsett när Svante W Nordh hade varit född så skulle han ha dykt upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang och gjort skillnad för en massa människor. Så´n är han!

Jag har själv suttit i många möten med Svante och beundrat hans förmåga att snabbt sätta sig in i frågor och komma ihåg alla sorters ärenden och frågeställningar utan att behöva några minnesanteckningar.

Och tvärt emot vad många säger har jag upplevt honom som mycket tålmodig.

Lycka till herr Nordh när du trampar vidare på nya stigar!

En dag i huvudstaden

Stockholms Stad är i samma läge som Sandvikens kommun. Man är i färd att upphandla ett framtida IT-stöd som ska ersätta den skolportal som de har nu. Mats Östling, nytillsatt IT-strateg i Staden arrangerar ett antal seminarier under hösten för att diskutera dessa frågor. Smart som han är bjuder han in andra kommuner som är i samma läge. Bla Sandvikens och Hudiksvall kommun.

Därför åkte Lars Furubom och jag ner i morse och tog riktning mot Victory Hotel på Lilla Nygatan i Gamla Stan. På vägen ner lämnade vi av en annan kollega i VLM, Hans Persson som skulle till Tokyo på tillgänglighetskonferens. Olika falla ödets lotter :-)

Nåväl, dagen har varit OK med bra föreläsare och nyttiga diskussioner. Återvänder till samma ställe men med andra föreläsare nästa vecka. Nätverkande är grunden till bra beslutstagande. Så är det!

Härlig X 2000 resa tillbaka i strålande höstväder.

På tisdag, på tisdag, på tisdag...

Så låter världens mest kända trumkomp och det var en del av denna tisdag.

I garaget i Kungsfors börjar de egna kompositionerna ta form så till den milda grad att nu börjar det bli dags för inspelning. Nästa vecka! Medmusikanterna tycker att 3-4 låtar per inspelningstillfälle kan bli bra och jag instämmer. Det blir att ta kontakt med herr Dunker i morgon.

På lunchen var jag litet barnvakt åt två barnbarn. Grabbar. 1,5 år och snart 6 år. Vilka godbitar! Hur mycket orkar man gå när man är drygt året? Mycket!

Kick off för upphandling av verksamhetssystem är kul för vissa. Bla för mig som är ansvarig för hela grejen. Nu är vi igång.

Att skicka in ett förslag till nämnden angående genomförande av en till en- projekt i kommunen är också trevligt.

Att tassa fram på ett nyslipat och nylackat parkettgolv (1 gång av 3) är också kalas!

Så det är väl bara att gå och lägga sig och drömma sweet dreams!

Udda aktiviteter

Ibland gör man ovanliga saker.

Man åker sällan med motorhemmet till Falun i FANTASTISKT höstväder och sitter tillsammans med ett trettiotal andra "entusiaster" och tittar på internationell backhoppartävling i 70-metersplastbacken. Ätandes medhavda kex med möglig ädelost samt med rött vin i plastkaffekoppar.
Ovanligt!

Sällan flyttar man undan alla möbler i vardagsrum och matsal och placerar dessa i resten av hemmet för att en firma ska komma och slipa och lacka ett 50-årigt parkettgolv. Det kommer att ta några dagar. Det är bara att hitta på några alternativa aktiviteter under några kvällar i stället för att sitta i den stora, röda vardagsrumssoffan. Den står för närvarande i hallen och är inte i närheten av TV:n som finns i ett hörn i ett annat rum.
Ovanligt!
Men kul!

Nu går det fort.

Vart tar veckorna vägen? Det var en vecka sedan jag bloggade senast. Har jag gjort något av värde i veckan? Förhoppningsvis!

I måndags samordnade jag ett kvartalsmöte mellan Kunskapskontoret och IT-kontoret. Hädanefter kommer skolchefen att vara ensam deltagare från Kunskapskontoret (tillsammans med mig). Ett glädjande ord uttalades på mötet: strategi!!!! Det var länge sedan.

Två musikrep har genomförts. Ett i Kungsfors där tio av mina jazzlåtar nöts och blöts för att förhoppningsvis hamna på en CD-skiva. Det andra i Hagalund med Stefan Gyimothy Band som övar inför ett gig på jazzklubben i Gävle. Trevligt båda två!

Som projektledare har jag samlat två styrgrupper i veckan. Upphandling verksamhetssystem och e-tjänst Barnomsorg. Har bra koll på båda.

Apropå projektledare så är jag utbildad sådan nu i Sandvikens kommuns projektmodell. Två trevliga och lärorika dagar på Sandbacka Park tog det.

Den lilla bilen var inne på byte av bromsbelägg under onsdagen. Där konstaterades att skivorna i bak var så rostiga så att de måste bytas. Är det kul? Not.

Upppå allt detta så var det T Dunkers och mitt vaktvak vid båthamnen i Trebo under natten till lördagen. Litet konstigt har det blivit eftersom ingen av oss har någon båt kvar där :-(
Segt är det att vakta, mest mellan 4-6 på morgonen. Aktiviteten lättades i alla fall upp av att motorhemmet var med innehållande kära frun som sedan också sov över på plats.

Och natten efter blev det ytterligare en övernattning i husbilen. På en parkeringsplats utanför Dalhalla dit vi styrde vår kosa i går för att vara med om fyrverkerikonserten där. Mycket regn, väldigt trevligt och ett fantastiskt ljud.

Väl hemkommen har bloggaren letat lämpliga låtar att spela med T 2:an när Västanbyns förskola inviger sina profilerar mot natur, teknik, matematik, IT och entreprenörskap. Tisdagen den 8 september kl. 17.00 går det officiella startskottet för satsningen "Vi tänder eldar".

Så det blir ju en del....
Det kanske är därför tiden går så fort.

Fyra nya stolar

Det är rustning på gång på Polhemsgatan. Femtioårig parkett ska slipas och nya möbler håller på att inköpas.

I veckan hämtades ett maffigt danskt matbord från en möbelaffär i Gävle. 2,60 m blir det utfällt. Tur att det är ovalt. Vitlackat och modernt med metallben. Jag hade träningsvärk i tre dagar efter bärandet upp till hemmet på andra våningen.

I helgen begav vi oss på stol-safari till uppsalaområdet, bla till Storvreta och EM och Våla-magasinet i Uppsala. Döm om vår förvåning när vi kom över fyra kartellstolar för halva priset. Fyra Thalya, som faktiskt hela tiden har varit vårt förstaval. Jätteroligt!

Efter detta kap sken solen ännu vackrare och vaktparadens musik lät ...hmmmm... uthärdlig på Vaksala torg.

Moderniseringen går vidare!

Ändra betyg, vem kan man lita på?

I går var frun på betyg och bedömningsutbildning tillsammans med skolledare från Sandviken under ledning av Steve Wretman. Mycket bra och informativt var ömdömet. Wretman är inte bara kunnig utan också ganska provocerande samt även en rolig prick.

Det är bara att hoppas att skolledarna kan dela med sig av kunskaperna i ämnet på hemmaplan så att vi inte fortsätter att irra omkring på stigar utanför den giltiga farvägarna, våra styrdokument!

Alla rektorer verkar dock inte ha gått och utbildat sig hos Wretman, eller också har han det, rektorn som höjde sin sons betyg ett antal steg.

Sonen till rektorn för Doctrinagymnasiet fick streck i betyg av sin lärare i ämnet projektarbete. Men rektorn har i efterhand ändrat till MVG, mycket väl godkänd. Rektorn motiverar det med att hans son uppfyller kraven för MVG. UNT, 28 aug

Redan 1972 spelade Hoola Bandoola Band in låten Vem kan man lita på?

...och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sig med varann....

Trubbigt verktyg verkar betyg i alla fall vara!

Dags att ta nya tag

Efter ett tags uppehåll i bloggandet är det dags att ta nya tag. Det är inte brist på händelser som har orsakat uppehållet utan snarare att det har hänt för mycket både på jobbsidan och privatsidan.

Ett axplock av jobbaktiviteter:

Upphandling nytt verksamhetssystem som ska vara klart 101231
Implementering av två en till en-projekt. Ett på gymnasiet och ett på grundskolan.
Implementering av digital IUP med vårdnadshavare inne i systemet via e-signering i kommunens Medborgarportal.
Implementering av e-tjänsten WebFörskola.
Samarbete utanför kommunen tar nyttig tid (VLM och DiU)

Mycket möten ska förberedas och genomföras. Hoppas på administrativ hjälp.

På fritiden har husbilen ställt angenäma prioriteringsfrågor. Svaren har utmynnat i en helg i Dalarna och en helg i Stockholm efter hemkomsten från Europa.
Träffar med barn och barnbarn är livgivande aktiviteter.
Musiken finns ständigt där. Nu i veckorna förbereds en inspelning av bloggarens egenhändiga jazzkompositioner. I kväll övas det vidare i Kungsfors. Tack musiker att ni ställer upp!
Lyssnar mycket på Bill Frisell.
Sedan måste också medges att det är svårt att slita sig från TV:n när Bolt blixtrar fram.

Uppfräschning av hemmet är planerat under september med slipning av femtioårig ekparkett och inköp av nya, härligt moderna möbler.

Så där, då var man i gång igen!

En vecka av musik

Efter semestern i Europa har det blivit mycket musik.

Det började med en intensiv musikhelg i Norrland (mitt i Sverige). Pontus Andersson hade under en tid närt en tanke att ta upp några spelpolare till sommarstället på Näset, en mil österut från Ånge. Så blev det och Stefan Gyimothy Band reste upp på fredag eftermiddag och umgicks och musicerade under hela helgen.

Vädret var fantastiskt, stället underbart vackert och människorna i byn bestod av en massa vänliga själar. Vi spelade för dem på gården på fredag kväll. Mycket uppskattat verkade det vara.

Lördagen lång repade vi sedan för en spelning på Borgsjö Hembygdsgård. Vi fick till ett bra program tillsammans med Pontus bror saxofonisten Pelle Andersson.

Spelningen på hembygdsgården gick finemang. Ett tiotal spelvänner från östersungsområdet slöt upp och hjälpte till att göra kvällen trivsam. Vädret var fortsatt fantastiskt och myggen lyste med sin frånvaro (tack och lov). Ett femtiotal människor satt i publiken och njöt av vädret och förhoppningsvis av vad de hörde.

Man kanske skulle tro att bandet skulle var trötta på umgänge och spelande efter helgen. Så var dock inte fallet, eftersom vi hade en maratonspelning på Sjöbacken i Ockelbo på onsdagen. Den gick bra även om man ibland undrar litet angående jazzens framtid i vårt kära fosterland. Av de övervägande 20-40-åringar som festade till denna kväll på Sjöbacken var de flesta mest vänligt överseende med den musik som vi spelar (och gillar). Trots att vi kanske rockade på litet mer än vanligt.

Resans slut

Förr om åren har vi bara rasat igenom Danmark för att få svensk mark under fötterna. Icke så i år. Vi hittade en stadscamping i Köpenhamn, 3 km från centrum. Asfalt, husbil på husbil men på cyklar vips inne i centrum.

Några reflektioner om vår grannhuvudstad:

Informell och livfull.
Öppen prostitution.
Sexkvarter.
Cykelvänligt.
Ett underbart Ströget.
Nyhavn med fylla och jazz.
Jazzfestival över hela staden under veckan
Stort jazzintresse bl.a. jazz for kids.
Ett alldeles underbart Tivoli.
Ett makabert Christiania. Hasch på öppen gata.
En övervärderad havsfrue.
Ett härligt kastell.
Underbart strosande högvakt på slottet. Där skulle Nordkorea kunna lära sig en del.

Och en sväng förbi Lousiana på väg upp till Helsingör:

Kultur, kultur, kultur i underbar miljö.
Modern konst.
Är den alltid bra?

Första campingen på svensk mark:
Hansagåprdens camping i Falkenberg.
Dyrast i Europa. Inget att skryta med!

Apropå dyrt:
Schweiz!!!!! :-(

Köpt fåglar under semestern?
Ja, tre par!

Positivhalare i Köln och Schönböcken i Lubeck

Att återkomma till campingen i Schönböcken i Lűbeck är som att komma hem. Campingen här är den första camping som vi övernattade vid på kontinenten. Jag kommer så väl ihåg hur glad jag blev när vi hittade den. Nu snackar vi före TomTom-tiden.

Campingen är inte anmärkningsvärd på något sätt, men är betydelsefull eftersom vi har varit här så ofta.
Speciellt kommer jag ihåg en vansinnesfärd i 160 km/h (vansinnesfärd för mig, inte för tyskar) från Prag och genom Berlin för att hinna checka in i Schönböcken före kl 22.00. Det var för två år sedan och bilen var en SEAT och boendet var tält. Jag kommer ihåg att jag fortsatte in på campingområdet i nästan samma fart som under vannsinnesfärden. Tältet restes på tio minuter. Mat åts och en vinflaska dracks under en halvtimme. Mycket fnitter och plötsligt var det god godnatt och tyst.

Tiden går.

En sak tycker jag inte om i Tyskland. Stau heter det på tyska och betyder trafikkö. Det händer speciellt på motorvägar och vid vägbyggen. I dag åkte vi från Köln till Lűbeck (ca 50 mil) och Astrid beräknade att det skulle ta ca 5 tim. Det tog åtta timmar och det var inte lunchens fel utan c:a 10 vägbyggen som sinkade. Ibland stod vi helt still. Detta händer inte så ofta i Sverige på våra ödsliga och lugna motorvägar. Bl.a. är det ytterst ovanligt att någon kör om en i över 200 km/tim. I Tyskland dyker dom upp med jämna mellanrum.

Mycket minnen från denna resa.

I Köln fäste jag mig vid en positivhalare. Vi var i centrum i fyra timmar och under den tiden spelade han oavbrutet utefter huvudgågatan. Oavbrutet! Hela tiden! Han åt och drack kaffe på positivet hela tiden spelande. Armen gick som en pistong. En fysisk prestation.för alla människor, men speciellt för denne positivhalare eftersom han var fysiskt handikappad. Armar och händer var förkrympta.
Reportoiaren var fantastisk. Rock, pop, schlagers och tyska marscher. Massvis med ABBA-låtar, Beatleslåtar och rock- och popklassiker, ingen ände på allt. Som IT-människa undrade man vem som programmerade och hur allt gick till. Allt var analogt.
Jag hade tusen frågor, men kunde för litet tyska och fick inte chansen att fråga positivhalaren eftersom han spelade hela tiden.

Tjänade han pengar? Gissa!!! Om jag inte vore ateist och humanist så skulle jag bli positivhalare i nästa liv.

I morgon Danmark/ Köpenhamn!

Att döpa kompositioner

Om man är ute efter namn pa jazzlatar sa är en resa efter Rhen helt OK. Namn pa byarna är fantasieggande.

Eftersom det blir en del pahittande när man far litet tid över i husbilen, sa har det blivit nagra nya bitar.

En ska heta Back to Bacharach (efter byn Bacharach!) Där vi för övrigt campade i natt.

En annan ska heta Bebop in Boppard (efter byn Boppard!) Nagra mil norr om Bacharach.

Just nu star vi parkerade hundra meter fran Deutsche Eck (där Mosel och Rhen möts). Känns ocksa som ett klatschigt namn.

Vädret?
Ombytligt, för tio minuter sedan stralande sol, nu ösregn!

Slumpen

Om man har varit ute och flängt omkring i Europa i drygt två veckor.
Om man har varit uppe på höga alptoppar och åkt genom långa tunnlar.
Om man har beskådat vackra sjöar och förundrats över oändligt långa floder.
Om man har stressat omkring i stora städer och spankulerat omkring i små byar.

Om man sedan promenerar omkring i den lilla staden Rűdesheim vid Rhen.
Om man sedan står i en port i tjugo minuter och väntar på att ett kraftigt sommarregn ska gå över.
Om man sedan för andra gången går via gatan Drosselgasse, denna gång neråt floden Rhen.

Hur stor är då chansen att man ska stöta på en lärarkollega, som både jag och Tiina har jobbat tillsammans med på Norrsätraskolan? Jag under nittiotalet och då hette hon Karin Selinder. Tiina under tjugohundratalet och då hette hon Karin Söderström (efter ett namnbyte).

Hur stor är chansen?
Jättestor, eftersom det var precis vad vi gjorde.

I morgon ska vi cykla nästan fyra mil. Vi ska starta i byn Bacharach på västra sidan av Rhen och cykla norrut upp till staden St. Goar. Sedan ska det trampas tillbaka söderut på östra sidan och via färja back till Bacharach.

Förhoppningsvis i svalare väder!

På platt mark igen

Efter nästan en vecka i jättekuperade områden är vi tillbaka till nästan platt land. Södra Tyskland. Egentligen inte speciellt platt men efter att ha umgåtts med stenbumlingar på tre tusen meter åt alla håll så tycker man att det liksom har planat ut.

Avslutningen blev St Gotthardstunneln. 18 km rakt in i berget. Man försöker hela tiden tänka positivt och framåt när man forsar igenom tunneln tillsammans med massor av andra bilar. Åt båda håll. Låt ingen bil få stopp! Jag vill inte bli sittande i en kö mitt inne i berget!

Nu hände inte det, tack och lov och i och med det är vi på en camping i en liten by som heter Engen. Många permanenta campare och uppskattningsvis 500 tomtar och andra varelser som pryder de små campinglotterna. Ofattbart helt enkelt och med tysk ordentlighet.

Såg på nätet att Sandviken var översvämmat. Det måste vara en farlig trakt det där Sandviken i Sverige.

Försöker få in en jazzkanal på radion, man det låter mest country.

….I know you´ll be glad when I´m gone…

I morgon vankas Rhendalen!

Jazzfestivalen i Lugano

Ja, inte är det jazz hela tiden men kul ändå. Några axplock:

Rick Wakeman & Guy Protheroe med en jättesymfoniorkester.
Pampigt, strålande pianospel av Rick Wakeman. Mycket filmmusik som jag tyvärr inte kände igen eftersom jag nästan aldrig går på bio. Jazz, näe, men man blev imponerad av hur allt satt. Knökfullt på torget. Det här gillade verkligen schweiz- italienarna.

Irene Fornaciari- italiensk popsångerska med inspelad bakgrundsmusik och levande gitarrist (som var bra). Jazz, neej!

Solomon Burke, jättesångare både sångmässigt och i omfång, 200 kg, säkert. Satt på en tron under spelningen. Kul att lyssna på? Nja!

David Sanborn, saxofonist i de högre registren. Många klankar ner på hans spel och ton. Jag tyckte spelningen var riktigt bra. Hela bandet var fantastiskt och Sanborn släppte frikostigt fram all begåvning bland medmusikanterna.

Hugh Masekele. 70-årig trumpetare med ett underbart band, alla från Afrika. Allsång med publiken i Lugano. ”Mamma, göm spriten, polisen kommer!” fast på något afrikanskt språk. Kan tänka mig skaffa en CD av bandet.

Jättevarm dag i Lugano som avslutades under en utedusch på campingen.

Jazzfestivalen fortsätter i morgon men då har vi dragit vår kos. Norrut!

Lugano Dreams

Det var väl ungefär så här som jag hade tänkt det när jag döpte en egensnickrad bossa till Lugano Dreams.

Husbilen uppställd 10 meter från Luganosjön och 25 grader i vattnet. Upplagt för lazy days i vilstolen med en god bok i händerna. Segelbåtar på det grönblå vattnet och med gräsänder, sothönor och en enslig häger som deltagare i panoramat.
Semester!

Men som de oroliga själar vi är så har vi redan varit inne i Lugano under dagen. 2*5km på cykel varav hälften var hiskeligt uppför och hälften angenämt utför. Det blir ju gärna så i dessa trakter.

Lugano som stad är förförisk med den vackra Luganosjön framför sina fötter (strandpromenaden). Centrum är ganska litet och överskådligt och självklart riktigt kuperat. Att från centrum ta sig upp till Centralstationen är inget latmansgöra. Speciellt om man drar på en cykel också. Att cykla i dessa gränder är inte att tänka på om man inte i vardagslag befinner sig som deltagare i Tour de France.

Vi hann också lokalisera torget, Piazza della Reforma, där scenen för jazzfestivalen höll på att byggas. Dit ska vi ikväll, om inte…..

Just nu regnar det ganska kraftigt.

Otryggt

Om man kommer från trygghetsnarkomanernas land gör man inte saker som vi har gjort i dag:

Åkt ett antal kilometer med husbil i 24 % lutning både uppför och utför.

Åkt i buss upp till Örnnästet i Berchtesgaden 6 km på bergvägar där en avgrund på tusen meter lurar och stupar en halv meter från bussens däck.

Åkt hiss i 124 meter upp och ner tillsammans med 40 st andra packade sillar.

Tagit bilder vid Örnnästet vinglande på en sten för att få de bästa panoramabilderna ner över Königsee.

Åkt igenom ett tiotal tunnlar från Innsbruck till slutstationen Camping Bludenz. Den längsta var 14 km.

Suttit och ätit i Alpland tills middagen avbröts av ett alpåskväder fantastico där blixtarna slog ner med någon minuts mellanrum i de 3000 m höga topparna som omgav campingen.

I morgon anlöps Lugano och jazzfestivalen där.
Resans mål.

Läsning

Jag försöker läsa litet då och då under vår semesterresa. En bok är utläst. Ingemar Hedenius skildring av sin ungdom, från födsel till studentexamen vid 18 års ålder, Varför blev jag den jag är?

Så mycket från födseln skriver han inte om pga att han hävdar att han inte minns något av sitt liv före 6 års ålder. Han kallar sådana som hävdar annat för minnesatleter och nämner den största minnesatleten av den alla, Tora Dahl, som hävdade att hon mindes det otrevliga samlag som åstadkom henne och sedan allting från ettårsåldern.

Själv har jag minnen från två års ålder och kopiöst med minnen från åren 3-5. Många hävdar att man fått saker berättat för sig, som man sedan gör om till egna minnesbilder. I mitt fall är sådant resonemang tjafs (tack Björklund för det uttrycket). Minnena är alltför tydliga, personliga och för många för att någon ska ha kunnat berättat allt för mig.

Nu läser jag David Eberhards I trygghetsnarkomanernas namn/ Sverige och det nationella paniksyndromet.

Toleransen i själva trygghetsnarkomanin består alltså av ett slags rus som kommer ur tryggheten. Något som blir allt svårare att uppnå ju mer trygghet man har omkring sig. Samtidigt uppkommer allts en minskad känsla av trygghet som till och med kan övergå i att man upplever situationen som otrygg. (citat ur boken)

Det ligger mycket i det där. Tänk vad mycket trygghetstänkande som i slutänden bara gör oss otryggare.

Ska jag våga mig upp Hitlers gamla örnnäste i morgon? Jag som är så långt hemifrån och inte har tagit med mig någon skyddshjälm?

Munchen

När vi i kväll kom hem till vår camping Talkirschen utanför Munchen hade vi under nio timmars utflykt avverkat nästan 3,5 mil på de underbara röda cyklarna.

Vi hade betat av centrum, varit ut och bedårats av Nympfenburgslottet samt imponerats av Olympiaparken i Schwabing. Munchen är stort, mäktigt och fullt av sevärdheter och en massa bierstuben. Ja, vi tittade in i en av de största, Hofbrauhaus, men var då så trötta att vi helt enkelt var tvungna att börja cykla hemåt utan att låta en liter öl slinka ner i skrovet. (Alla dricker ur enlitersbägare).

Apropå trötta så såg vi ungefär 18 000 tyskar som var riktigt utmattade. Det var de som under dagen sprang det trettioförsta Munchen Stadtlauf. Vissa sprang 21 km (halvmaraton) och de var de tröttaste. Snacka om stela ben hos vissa på upploppet.
Sedan kunde man välja på 10 km, 5 km och 2 km.

Stämningen var fantastisk. Harskramlorna gick på högvarv och folk tjöt uppmuntrande till löparna utan uppehåll. Det var en riktig folkfest.
Utan öl, faktiskt!
Den kommer ju senare i höst. Då springs det inte, då dricks det!

I morgon har vi kommit överens om att ta omvägen över Salzburg. Det känns litet fel att missa Österrikes barockpärla när man bara är femton mil ifrån. Sedan är det ju inte heller helt fel att låta någon äkta morzartkula slinka ner i magen.

Riktiga hjältar

Ibland kan man tycka att man är litet duktig som åker härs och tvärs över Europa i en husbil. Att man klarar av det liksom, inte tappar bort saker och inte kommer vilse.

I morse skulle vi vara litet duktiga igen och anträda resan från Jena till Munchen. Just när toalettvattnet hade tömts dök det upp två cyklister vid vår sida och vi konstaterade att vi alla var svenskar. Sedan blev det riktigt intimt när dom var från Gävle och vi från Sandviken. Gemensamma erfarenheter utbyttes naturligtvis som alla svenskar gör när de träffas på främmande mark. Det var trevligt att prata svenska, by the way!

Nåväl, till saken! Hjältarna var på väg till Schweiz precis som vi men på cykel. Cykel hela vägen! Från Gävle och för tillfället i Jena och sedan till Schweiz. I början i tiomilsetapper som nu hade lugnats ner till femmilsetapper med all utrustning på cykeln.
Han tyckte att det var lämpligt att göra detta nu eftersom han just blivit arbetslös (som så många andra i krisens Sverige). Hon eftersom semestern sträckte sig ända till 1 augusti.

Vi tutade litet extra när vi litet senare såg dem vid ett trafiklyse i byn.

Om dom också skull cykla hem också? Näe, det skulle bli tåg!

Måttlighet, som vanligt

Det blev en underbar dag i Jena. Vädret var perfekt för cykling och turistande. 3 ggr fram och tillbaka till campingen. Aktiviteterna var roliga och lärorika.

Botaniska Trädgården var den vackraste jag någonsin sett. Antalet trädsorter var ofattbart stort. Ibland satt man på en bänk och bara njöt.

Tornet vid Neue Mitte var högt och väl värt vårt besök.

Kyrkan Eglise de la paix med en kyrkogård från sjuttonhundratalet, totalt övervuxen av murgröna fick nästan förnuftiga mig att tro på spöken och gastar.

Goethes lilla lägenhet som han använde under alla år i Jena besöktes. Den unga damen som tog emot betalningen hade ett nästan makabert förhållningssätt under de tjugo minuter som vi var där. Hon reste sig när vi kom och stod i giv akt i ett hörn och sa…ingenting!

Tyvärr missade vi Planetariumet Zeiss pga av att de förberedde för den stora stads- och universitetsfesten på kvällen.

Kom just hem från den och konstaterar att 14-16-åringar inte finns ute på gatorna överhuvudtaget. Resten av de yngre människor som är ute och har fest dricker måttligt. Ingen vanlig ”svensk fylla” upptäcks. Allt är städat och väldigt trevligt. Ingen skriker. Skrattar man så skrattar man lågmält. Hur kommer det sig? Det går att köpa alkohol i alla livsmedelsaffärer.

Kommer vi Sverige att någonsin få uppleva detta?

Jag förstår att folk utifrån blir oerhört förvånade över scener som utspelas vid högstadiediscon exempelvis. För arr inte tala om cityfester.

I morgon blir det Munchen.

Kultur och sommar

Lämnade ett ösregnande Berlin. Fyllde på friskt vatten och tömde septitanken. Bad Astrid om att ledsaga oss till Olympiastadion från 1936. Hett eftertraktat av bloggaren som älskar gamla idrottsplatser i allmänhet och olympiska arenor i synnerhet.

Det gick litet trögt pga av alla vägarbeten men trägen vann och plötsligt stod vi framför fantastiskt mycket historia. Pompöst, vackert och en aning skrämmande när man vet vad som var på väg att hända åren efter olympiaden.

Nu vann ju de goda krafterna till slut. Jesse Owens namn står fortfarande inristat med sina fyra guld på väggen bredvid platsen för den olympiska elden. Vissa andra människor som spelade huvudrollen på VIP-läktarna under olympiaden har dock sandblästrats bort. Något att ta till sig och bära med sig.

Jakten på kultur fortsatte under dagen. Leipzig besöktes och det var där som Johan Sebastian Bach var huspianist i Tomaskyrkan under nära trettio år. Goethe var också aktiv vid universitet i Leipzig när det begav sig.

Efter Leipzig styrdes kosan till Jena, den lilla staden med sin brillianta intellektuella historia. Goethe, Schiller, Fichte, Schelling och Hegel, alla var de aktiva i Jena.

I jakten på dessa hamnade vi på en alldeles bedårande camping alldeles i närheten av staden. Receptionen var en gammal hippiebuss, också inredd som en sådan. Lugnet och stillheten, med en koloniträdgård som granne var bedövande. Vid kvällens grillning sjöng en koltrast så intensivt att både den och grillaren höll på att få fnatt.

För ett ögonblick glömdes jakten på kultur bort. För just vid dessa drillar började den riktiga sommaren!

Positivt och negativt i Berlin

Berlin är en favoritstad. Jag har nu varit här två gånger och det första intrycket från påsken 08 består. Staden sjuder av liv. Lyxen i centrum står i bjärt kontrast med det myllrande gatulivet i bl.a. Kreuzberg. Många olika liv levs här. Acceptansen är hög. Verkar det som.

I dag har vi varit på cykeltur i nio timmar. I sex av dom har bakarna gnuggats mot sadlarna. Det är inte klokt vad en kropp är anpassningsbar. För några dagar sedan var flåset obefintligt. Nu cyklas det i timmar utan problem. Underligt men härligt!

Negativt, då?

Jag har varit med om det förut. Jazzklubbar läggs ner till förmån för china- och thairestauranger. Det händer i Prag och det händer i Berlin. I dag upptäckte jag det i Kreuzberg. En fantastisk ”ett-hål-väggen-jazzklubb” som vi besökte förra påsken är nu ett minne blott. Den hade slukats av en thairestaurang. Jag undrar bara, hur många thairestauranger finns det? Räcker det inte?
Hur många jazzklubbar finns det?
Inte så många.
Låt dom vara i fred!
Please!!!!

Mannen i internetcaféet som tyckte att vi inte visade honom respekt eftersom vi inte ville betala 45 kr för en halvtimme. Respekt, vad är det egentligen?
Två timmar senare skrev vi i Resedagboken på ett annat internetcaté i en halvtimme för …..5 kr.

Stroppig kostymklädd tysknisse som iddes rulla ner sidorutan (på fel sida) och häva ur sig något om cyklar som befann sig på fel ställe. Undrar om han förstod något när jag kontrade med:
Håll käften, din lilla fläskschnitsel J

Resan går vidare!

Stellplatz Rostock

När man är ute och campar med husbil finns det två alternativ som man kan välja mellan. Antingen tar man sig in på en säker camping med el och en massa service, eller då är man litet ”crazy” och lever litet farligt. Det kan innebära att man bara ställer sig på en parkeringsplats och blottar sig för den kriminella världen som vill söva en med gas och ta ens alla ägodelar. Ofta är det enkelt att välja. Man väljer det medelålders säkra alternativet.

Men igår i Rostocks hamn var det inte läge att börja leta efter en camping när färjan i bedårande sommarkvällsväder lade an och släppte ut oss på det tyska grönbetet.

Sagt och gjort. Crazy skulle vi vara och platsen blev parkeringen utanför Bordershopen. Det visade sig att det redan fanns en liten koloni med vagabonder där. Och dom blev inte färre av att vi ställde oss mitt ute på parkeringen. En timme senare hade ett stort antal andra husbilar hägnat in oss i en sorts modern fästning i syfte att försvara oss mot alla rånare i norra Tyskland.

Vad hände under natten? Det var lugnt, bortsett från att det kändes som om en aldrig sinande ström av lastbilar ville köra igenom vårt mobila hus. Ljudmässigt alltså!

OK, nu har Astrid tagit oss till City Camping Berlin. Janssons frestelse står och puttrar. En Norrlands Guld inhandlad i Bordershopen slinker ner under matlagningen. Snart blir det mat.

Sedan blir det förlustelser i Spandau Altstadt. Tegel råmar i bakgrunden.

Gränna- Trelleborg

Visingsö visade sig från sin bästa sida. Runt Vättern tornade molnen upp sig men över sjön var det sol och riktigt varma vindar.

Ön var ännu bättre än jag mindes den från jazzkurserna i början på nittiotalet. Kanske för att jag tittade mig omkring den här gången. Nu hann vi bla vara inne och upptäcka Tempelgården. Ett kuriost inslag i landskapet, som jag inte upptäckte vid mina tidigare besök. På den tiden hade jag bara ögonen nere bland noterna för att kunna hänga med i alla musikaliska krumbukter.
Det finns mycket att säga om de somrarna, men det finns det inte tid för nu.

Nåväl, efter sopplunch begav vi oss i väg på etapp 2. Den förde oss genom regn och sol till Dalabadets Camping i Trelleborg. Nog för trelleborgarna för det mesta spelar tråkig fotboll, men ljuset över Östersjön denna kväll var inte sådant. Det var magnifikt.

I morgon blir det farjan över till Rostock.

Prisskillnad

I går hade vi tänkt campa på Gränna Camping. Av detta blev intet! Ingen elplats kvar och hutlösa 260 kr för en natt i ett gytter likt de värsta campingarna på Krk (Kroatien).

1,5 mil söderut fanns lösningen! Vätterledens Camping beläget i en underbar hage ett trettiotal meter ovanför E:4 an. Elplats för 160 kr. Trivsamt och lugnt!

I dag bli det cykling på Visingsö om Tor är på gott humör! Inte barnbarnet alltså, utan han med hammaren.

Härligt med semester :-)

Resfeber

Klockan är 5;57 och bloggaren och medresenären (frun) är redan uppe. Detta kallas resfeber.

Allt är nu förhoppningsvis förberett för Expedition Europa 2009. Buntar med kläddon ligger i prydliga högar redo att bäras ner och placeras i de många och praktiska utrymmen som finns i den kära Dethleffsen.

En bunt består av böcker, reseguider, kartor, anteckningspapper och kameror. Det är viktigt att dokumentera vad man gör. Roligt att titta tillbaka på när åren går och resornas antal ökar.
När var det?
Var hände det?

I sommar ska vi som vanligt försöka dokumentera en del direkt på nätet. Den här bloggen, i Facebook och i Resedagboken. Internetcaféerna kommer att besökas så ofta som möjligt och någon gång kanske det mobila bredbandet får träda i tjänst, trots att det ofta kostar ngn hutlös krona.

Som sagt, nu gäller det att under några timmar packa smart innan vi åker och grattar en ettåring i Åshammar. Därifrån styrs kosan söderut mot första etappmålet Gränna.

Orkar vi i kväll tänker bloggaren ta frun på en cykeltur på Visingsö, drömmarnas ö. I alla fall för mig som tillbringade några sommarjazzveckor där i början på nittiotalet. Det var bl.a. där som grunden lades till mitt musikliv, som det ser ut i dag.
Helig mark :-)

Midsommarafton 2009

Ja, inte kan man hurra över vädret precis. Men man kan hurra över mycket ändå. Att dom nära och kära är friska är ett glädjeämne som aldrig kan underskattas. Inget är viktigare än det. Vädergudar, strila på ni!

I morgon är det en ännu större dag tycker jag. Husbilen tar sats söderut och står oss förhoppningsvis bi i en månad framåt.

Det är en del att stå i innan kopplingspedalen släpps och gaspedalen får göra resten. Att trötta eventuella läsare med att beskriva detta arbete gör ingen glad. Däremot kan kanske vägrutten få vissa att längtanstullt önska att man var deltagare i detta moderna vagabondliv.

Gränna- Trelleborg- Rostock- Berlin- Munchen- Lugano- Rhen- Mosel- Koblenz och Hem är de koordinater som finns förberedda i GPS:en. Semester kallas det också.

På med halmhatten och in med grässtrået i munnen:-) Europa, i morgon kommer vi!

Jazzjam i Hagalund

Trots strilande regn lyckades den store eldsjälen Stefan Gyimothy att ordna ett jam i den egna trädgården i år igen. Här är det viktigt att framhålla att bakom varje manlig eldsjäl står en handlingskraftig kvinna. I detta fall nog så viktigt. Tack Måddan!

Denna gång var det förberett för regn eftersom ett partytält var rest med tillhörande scengolv. Och det behövdes. Regnet öste ner mest hela tiden, men vad gör det när ett tjugotal spelhungriga musikanter sätter igång å det värsta. Trummisar, basister, hammondorganister, saxofonister och gitarrister bytte av varandra i en aldrig sinande ström. Det ena riffet efter det andra förgyllde de standardlåtar som på ett pärlband avhandlades under stoj och applåder.

Det roliga på våra fester är ålderskillnaden. Från den begåvade 17- åriga gitarristen Joel Svensson till ett gäng grånade gentlemen vars begåvning redan har mognat som fina årgångsvin.

Några riktigt trevliga jazzsnubbar som brukar vara med kommer den långa vägen från Östersund. 45 mil fram och tillbaka är för dessa hammondfreaks ingenting. Denna obändliga livsglädje, entusiasm och förmodligen envishet har också fått dem att starta Jemtska Hammond Sällskapet.

Information om JHS
I akt och mening att verka för att Hammondorgeln skall få förbli vilande på den högsta av piedestaler för elektriskt drivna musikinstrument har det i Jämtland tagits initiativ till och bildats ett ordenssällskap benämnt Jemtska Hammondsällskapet. (JHS hemsida)

Hela grejen är så absurd och så fantastikt rolig. Musiker från hela jazzsverige står i kö att få bli medlemmar.
Ingen skall dock känna sig självskriven som medlem. Medlemskap kan endast beviljas sökande som av Sällskapets Presidium därtill befinnes värdig.

Att besöka detta sällskaps hemsida är en fröjd för oss som fortfarande tror att man kan ha kul hela livet.

Nåväl, jag drog hem från Hagalund efter 10 timmars spelande med en fantastisk ungersk gulasch i magen. En sådan där maträtt som kommer ut genom pannan som svett. Just det, ungersk gulasch är het!

Och när jag med ömma fingerspetsar lade in ettan för hemfärd hörde jag de kvarvarande hojta: Ja, vad tar vi för låt nu, då....

Juniarbete

Ibland får man för sig att det ska bli litet lugnare i juni. Skolorna slutar ju och ”Den blomstertid nu kommer” borde ju komma men så har inte varit fallet för bloggaren i år.

Tankarna runt ett ”1-1-projektet” i kommunen rullar vidare och eftersom jag är mitt uppe i detta så blir det mycket snack med IT-kontoret, gymnasielärare och externa leverantörer. Dessa tycker att vi (jag) har blivit en mycket viktig person i deras liv. Det handlar mycket om leveranser, operativsystem och mjukvaror på datorn, PC eller Mac, installation och ominstallation, support, försäkringar, garanti, lagring, backup, skrivare och framför allt PENGAR. Litet tråkigt eftersom det viktiga samtalen skulle vara de som handlar om pedagogik och arbetsmetoder.

I samma veva har mitt projektledararbete med upphandling av ett nytt verksamhetssystem börjat. Här gäller det att få två förvaltningar att vara överens om arbetssätt samt få olika skolformer att beskriva behovet av IT-stöd i framtiden. Helst på ett visionärt sätt. Vi måste ju titta in i framtidskulan för att kunna "kravspeca" på ett framgångsrikt sätt. Vi "kravspecar" ju för att vi i verksamheten ska bli nöjda med våra system, inte för att göra leverantörerna glada och lata.

I veckan togs också beslut om e-tjänster för barnomsorgen. Det innebär att vårdnadshavare kommer att sköta mycket av kontakten med barnomsorgen digitalt.
Tjänsterna som planeras är:

Ansökan
Barnschema
Inkomstuppgift
Meddelandetjänst
Svar på platserbjudande
Uppsägning.

Tjänsten Ansökan kommer att finnas tillgängligt redan under hösten medan de övriga planeras till januari 2010. Som projektledare för detta hoppas jag att dessa tjänster kommer att innebära att kontakten mellan vårdnadshavare och barnomsorg förenklas och blir mer effektiv eftersom information kan lämnas och fås oavsett plats och tid på dygnet.

Vi håller också på och förhandlar med Tieto hur vi ska få in vårdnadshavarna i vår e-tjänst Elevdokumentation på bästa sätt. Grundskolan kör ju modulen Elevdokumentation (QDS) i Procapita Education för omdöme/IUP/dokumentation. Vårdnadshavare når dokumentationen via kommunens Medborgarportal, som bygger på SiteVision och Portwise och inloggning görs med hjälp av e-legitimation. Det senaste mötet med Skellefteå var riktigt positivt. Fortsatta samtal 18 juni.

Efter midsommar blir det i alla fall semester! Europa väntar. Batterier ska laddas.

Skolkommunen Sandviken

Dagens samhälle har släppt några undersökningar om alla våra kära kommuner. Naturligtvis är det av intresse var hemkommunen Sandviken placerar sig.

Näe, någon bästa skolkommun blev vi inte. 186:e plats av 290 kommuner. Inte så smickrande, fast vi jobbar på så mycket med alla omorganisationer och interna kontroller.

Litet bättre var vi i alla fall på att sätta "glädjebetyg". Mattelärarna var bäst på det. 38:e plats av 290 kommuner. Inte så smickrande kanske, men vad gör man inte för att få upp statistiken en del? Man har ju ett visst tryck på sig från många olika håll.

Svensklärarna var sämst på att sätta glädjebetyg. Bara på 146:e plats av 290 kommuner.

Tänk att ibland kan sämst visa sig vara bäst. Hur ska vi nu handskas med detta i den interna kontrollen?
Vi får ta kontakt med Lycksele, Ydre och Lomma!

Studiebesök i Vänersborg

21 timmar tog det men det var det värt!

Tillsammans med nämndspolitiker, lärare, IT-samordnare (GY) och IT-tekniker ställdes kosan till Fridaskolan i Vänersborg. Tåg för de flesta, bil för någon. Det övergripande syftet var att titta på deras 1-1 projekt, men det kom självklart också att handla om pedagogik, arbetssätt, överenskommelser och förväntningar. All heder till Lin Education som hade planerat besöket åt oss.

Ingen av de politiker i Kunskapsnämnden som är emot det självklara att lärare och elever i våra dagars skola alltid är i behov av en egen uppkopplad dator, visade intresse av att följa med. Alla var inbjudna, ingen nappade! Det borde oroa de människor som fortfarande vill ha elever kvar i Sandvikens skolor de närmaste åren. Konkurrensen ökar! Vi skriver år 2009 nu, inte 1982.

Utvecklingschefen Tomas Borgvall berättade inledningsvis om skolans ambitioner att göra alla elever till "tågluffare". Begreppet tågluffare innebär kortfattat att lära sig ta ansvar och att se utmaningar som ett tillfälle att utvecklas såväl när det gäller studier som i det sociala samspelet.

Självklart förväntas elever och personal att göra de saker som man har kommit överens om i verksamhetsbeskrivningarna. Detta finns med i lärarnas anställningsavtal! Det innebär att friheten är stor för lärare och elever på den pedagogiska sidan men att det finns en mycket fast och medveten struktur och viljeinriktning i botten.

Mycket möda har lagts på gestaltning av målen i styrdokumenten. Därför vet eleverna vad som krävs av dem. De slipper famla runt och göra en massa onödigt kvantitativt arbete som inte ökar deras kvalitativa kunskaper. Tiden kan i stället läggas på annat kvalitativt lärande. Helt enligt skolans styrdokument.

Mitt bland alla bärbara datorer vittnar eleverna om att det som upplevs som bäst på Fridaskolan är kontakten och kommunikationen med deras engagerade lärare. Mentorstid och ringsamtal är viktiga och ofta återkommande ingredienser i arbetet. Där kan allt tas upp, där finns stöd för lärande att hämta både bland andra elever och lärare. Det går också bra för en elev att beställa individuell tid med lärare.

I denna smältdegel av lärande bär då varje elev och lärare på en vit Mac-dator. Alltid uppkopplad, alltid redo. Dokument sparas, försvinner aldrig, finns alltid till hands. Datorn tröttnar aldrig. Den står ut med hur många fel som helst, tills det bli rätt. Den ställer alltid upp på nya idéer och infall. Erfarenheter delas genom den. Fronter är plattformen.

Arbeten sparas i portföljer. Individuella utvecklingsplaner dokumenteras och används. Bilder tas och läggs in i olika sammanhang. Filmer redigeras och läggs lokalt. Blir de av allmänt intresse läggs de ut på Google Earth och Youtube. Muntliga framställningar filmas, tittas på och reflekteras runt. Avslutningslåtar inför den första studentkullens avsked från skolan spelas in i GarageBand. Känslosamt och vackert och med kvalitet.

Do I need to say more?

Miljön är fantastisk (ett gammalt infanteriregemente).

Pedagogiska ledare har inget personalansvar. Fokus läggs på pedagogik!

Kompetensutveckling rörande den digitala kompetensen (workshops) går av stapeln varje onsdag mellan 14-16. Där visas nya innovationer och idéer som lärare, elever och de outtröttliga Mac-datorerna har hittat på tillsamman.

Sorgset jämför jag med Sandvikens kommuns fortbildningssatsning inom området som under de senaste två åren helt nedmonterats. :-(

När jag lyssnade på gymnasieelevernas berättelser om sitt görande och lärande blev jag upprymd, rörd och frustrerad i en salig blandning. Men mest "nu jäklar"!!

Vid en vandring över till grundskolan påträffades några tjejer som satt i ett träd och gärna ville visa att det är kul att sitta i ett träd också :-)

Jag lovade att båda skulle få vara med på bild så här kommer båda två.

Hemma igen!

Åkte måndag och kom hem fredag e.m.
Intensiv vecka.
En del intryck utan kronologisk ordning:

Koordinatorerna Becker och Nydahl med flera andra har gjort ett fantastiskt jobb med konferensen Framtidens Lärande. Det blev verkligen ett (stort) rum för lärande och ett avstamp för framtida arbete.

Politikerna i paneldebatten var väldigt överens om sin egen ineffektivitet rörande den digitala kompetensen. Dock utan att ha ambitionen att göra något åt det. 500 personer i publiken visade märkbar irritation i direktmejl till panelen. Bäst i debatten: eleverna!!!

Trevliga och lärorika samtal i två dygn sätter verkligen sina spår. Det kommer att ta ett tag att få allt på plats. Nya kontakter tagna.

Alla ungdomar som var med var härliga att uppleva och lyssna på och lära av.

Mikael Alexandersson är och förblir min favoritprofessor. Klokskap och pedagogik i massor!

IKT-människor bär på många USB-stickor :-)

Har man husbil och bor i Ängby samt har cyklar med sig är det dags att se Drottningholms slott för första gången i sitt liv. Pampigare än man hade trott!

Och varför då inte ta Ulriksdals slott på hemvägen när man ändå har GPS :-) Man har ju alltid undrat hur den där Confidencen som Kerstin Dellert alltid tjatar om ser ut.

Morgonstund har guld...

Det är konstigt det där med hur man vaknar på morgnar. När frun finns i husbilen kan jag ligga och dra mig som den värsta tonåring. Hon kan ibland få leva ensamliv i ett par timmar innan hon tröttnar och hoppar på mig.

Idag däremot, ensam på campingen i Bromma vaknar jag en timme innan klockan ringer och sittar nyduschad och relativt fräsch vid en kopp kaffe och några underbara ostmackor 6:25. Förmodligen handlar det väl om delegerat och eget ansvar.

Om någon timme blir det tunnelbana till Slussen via Centralstationen. Där hoppas det på buss 443 för 13 min resa till Nacka Strand och konferansen Framtidens Lärande här och nu. Klockan tio börjar det och mellan alla föreläsningar gäller det för mig att vara på alerten som samtalsledare vid två tillfällen under tisdagen. Det handlar om IUP, dokumentation, uppföljning och Salsa. Deltagare är Henrik Danielsson Skolverket, Mats Rosenqvist PODB och Jonas Ryberg Unikum. Tyvärr har det blivit ett sent återbud från IST (influensa) men jag får väl plussa på med mina erfarenheter av Procapita Education.

Det blir en fullspäckad dag som avslutas kl 22.00 efter en skärgårdstur med middag och mingel.

Love to Astrid

Länge diskuterades i familjen (Tiina och jag) om vi skulle ha GPS på våra sommarturer i Europa. Mycket av charmen finns ju förvisso i diskussionerna vilken väg som är den rätta även om det ibland kan bli några grader för hetsigt.

Jag har kanske varit den som framfört behovet av detta hjälpmedel tydligast. Tiina däremot har hävdat den analoga kartläsningens fördelar eftersom hon oftast har haft rollen som just kartläsare. Diskussionen kan historiskt jämföras med en del hetsiga samtal som fördes under 70-talet då videons vara eller icke vara stod i centrum. Vem ville uppmana sina barn till massaker via motorsåg?

Nåväl, GPS-diskussionen fick ett lyckligt slut för några vecker sedan då en sådan apparat fanns bland presenterna vid en födelsedag nära bloggaren. Inköpt av den analoga kartläserskan :-)

En ny kvinna har i och med detta kommit in i vårt liv. Hon heter Astrid och talar med bestämd röst vilka vilka svängar man ska göra i rondeller och vanliga vägkorsningar. Hon har visat sig vara både vänlig, tålmodig och flexibel. Mest har hon dock prövats bland gatorna i Sandviken.

Tills idag!

Då fick hon i uppgift att ta bloggaren och Kåre Skantz till Bromma och Ängby camping inför konferensen Framtidens Lärande.

Små klick i TomTom:en utanför Kunskapskontoret och i väg mot Stockholm. Tyst var hon under nästan hela resan, men framåt Kista vädrade Astrid morgonluft och lotsade sällskapet med säker röst både förbi tunnelbanestationen och till campingen.

Tacksam sitter nu bloggaren i husbilen. Käkar mat och tänker på Astrid....:-)

Nja, inte riktigt. Kvinnan av kött och blod som finns i mina tankar springer motionslopp i Gävle i kväll. Hyvä! Hyvä!

Söndag

För andra dagen i rad hyr Tiina bord på loppismarknad för att bli av med en del saker som bara finns i hemmets vrår och ingen intresserar sig för eller använder. I går var hon i Norrberg av alla platser på jorden och sålde en del trots att publiktillströmningen var minimal.

Idag är hon vid gamla Spikfabriken i Valbo och gör ett nytt försök. Förhoppningsvis blir det mera sålt eftersom denna loppis är något ständigt återkommande och mera etablerad. Annars blir det att bita i det sura äpplet och bära in allt igen.

Senare på eftermiddagen tas det en tur upp till de norra delarna av kommunen där husbilen parkerar för tillfället. Den ska hem och förberedas för en resa (med GPS) till Bromma där jag tänker övernatta under konferensen Framtidens Lärande 19-20 maj. Det är första gången som jag tar till den här metoden för övernattning i tjänsten. Alltid spar det några kronor till kommunen. För mig känns det perfekt. Jag trivs i Dethleffsen. På onsdag kväll ansluter Tiina efter arbetet och sedan blir vi kvar i Stockholm under Kristi Himmelsfärd. Kom igen vädret, give us some sun! Vi vill cykla omkring och grilla mat!

Det blir ytterligare en resa i tjänsten framöver. Den 28 maj bär det av till Fridaskolan i Vänersborg för att kolla deras tankar och genomförande av 1-1. En dator till varje elev och personal. Att det är politiker från Kunskapsnämnden med på resan känns finemang.

Alldeles nyss blev Komposition 11 klar. Ska detta aldrig ta slut? Hur många låtar har jag i mitt huvud egentligen?

Och så en trivial önskan i krisernas Sverige. Jag vet att det finns annat att önska sig också. Massor! Men...
..att vårdnadshavarna vid Västanbyns skolan kommer in i den digitala Elevdokumentationen gm bank-ID och ser det dom ska skulle var finfint!

Trägen vinner!

För c:a två månader sedan fick jag för mig att skriva 10 jazzlåtar. Projekt kan man kalla det och jag trodde väl innerst inne att det skulle bli svårt.

Men döm om min förvåning hur lätt det har gått och hur roligt det har varit. Tio kompositioner överlämnas härmed till the world of music :-)

Titlar:

Benson

Tiina Tuulikki

Tafflig Shuffle

Sus 2

Sambassimo

Mr DR

Lugano Dreams

Kvartssamtal

Foxy and Slow

Waltz Jazzico

Födelsedag

Ja, då fyllde man år då för sextioandra gången. Tänk! I stället för att visa hur pigg bloggaren är så blir det årets suddigaste bild på dom som kom och grattade och bjöds på lättlunch och tårta.

Varför bilden blev så suddig? Det gäller att trycka snabbt för alla är på väg någonstans. Speciellt de små :-) Och många är dom som synes!

Största glädjen med en födelsedag är faktiskt att de som kommer är vid gott mod, mår bra och är glada och friska. En klyscha? Nix!

Och vad skulle man göra utan kvinnan i rutig sommarkjol i mitten av bilden? Vill inte tänka på det! Tack för GPS:en. Nu kommer vi aldrig att åka vilse. I alla fall inte i Western Europe :-)

Valborg i Uppsala

Att ta husbilen till Uppsala och fira Valborg borde vara alla förunnat. Speciellt i det "nästansommarväder" som var i helgen. Speciellt när glöden i grillen var så här perfekt:

Att sedan titta på alla glada galningar som tog sig ner för Fyrisån i fantasifulla farkoster och utstyrslar är en fröjd för själen. Vi kan, vi vill, vi kommer att lyckas! Även om schacktornet är i högsta laget...
Och broarna för låga..

Så gick det ju att reparera förödelsen något så när..

Innan den totala katastrofen, själva forsen...

Men kul var det!

Nästan överallt :-(

Observera den halvtomma skräpkorgen :)

Dagen därpå

Högbo igen. Lunch i husbilen. Mor och dotter möter våren....fåren!

...men fint väder!

Det är bara att hoppas att att de här små godbitarna kommer att få leva i ett solidariskt Sverige som förstår att segregation och samhällsklyftor är av ondo.

Så är det inte nu. Tacka alliansen för det :-(

Tuffa tider

Kunskapsförvaltningen lägger varsel som berör upp till 100 tjänster.

Det ekonomiska läget gör att Kunskapsförvaltningens ledning har förhandlat med de fackliga organisationerna om en ny organisation till hösten.
Idag varslar Kunskapsförvaltningen Arbetsförmedlingen om att upp till 100 anställda kan bli uppsagda till hösten. All verksamhet inom Kunskapsförvaltningen berörs.
Information och förhandlingar med de fackliga organisationerna inleddes i höstas. De senaste förhandlingstillfällena har handlat om en ny organisation och förhandlingarna är nu inne i ett intensivt skede. Nästa förhandlingstillfälle är den 5 maj. Läs mer på Sandvikens hemsida!

Personalkostnaden är 67 % av förvaltningens budget. IT-kostnaderna är 1,3 % av budgeten. Något att tänka på om man tror att man kan lösa de ekonomiska problemen inom förvaltningen genom att ta bort någon dator här och där.

I dag kommer också Sandvikens kommuns blivande skolchef på sitt första besök! Vilket välkomnande!